På planet till Bryssel, åter från Stockholm efter diverse planeringsmöten samt en diskussion med den moderata fullmäktigegruppen. Gårdagens sänkning av styrräntan är ett uttryck för en mycket speciell ekonomisk utveckling. Det amerikanska stimulanspaketet på närmare 700 miljarder dollar är ett annat. I Kina har ett paket i motsvarande omfattning växt fram. I Europa ser vi hur bankpaket och stimulanspaket växer fram i motsvarande uppfattningar, ofta under utropet: now is time for action
Det ligger mycket i det, men nu är det framförallt tid för rätt action. Och det förefaller vara ett kriterium som förträngs. I Frankrike agerar Sarkozy för att stödet till den franska bilindustrin ska bara stödja biltillverkning i Frankrike, i Tyskland införs skrotningspremier som handlar om subventionering av bilköp i storleksordningen 25 000 kronor. I Italien kan vad som helst komma att hända. I länder som Portugal, Italien, Grekland och Spanien är underskotten av den arten att de får snabbt växande räntor på sina statsobligationer, och i förlängningen svårt att betala sina lån. Det är inte ett resultat av krisen utan av ansvarslös ekonomisk politik som ofta gått under benämningen den sociala modellen.
Det som oroar mig är den väldiga fokusering som nu sker på det som i ekonomin kallas det makroekonomiska samtidigt som så lite sägs och görs om det mikroekonomiska. Det som nu är viktigt är att det makroekonomiska erbjuder stabilitet och hållfasthet, som kan bidra till lugn, förtroende och framtidstro, något som i sin tur är avgörande för investeringar och nya kontrakt. Inom ramen för en sådan stabilitet kan förvisso mycket göras för att utveckla och stärka efterfrågan i ekonomin. I Europa sker detta bara genom det som kallas automatiska stabilisatorer, det vill säga ökade offentliga kostnader genom arbetslöshetsförsäkringar med mera. Den vägen stimuleras och stabiliseras efterfrågan. Sänkta räntor bidrar också till efterfrågan, men vare sig de eller sänkta skatter hjälper om det grundläggande problemet är att bristande förtroende och intresse för investeringar på grund av finansiella osäkerheter.
Snabbt växande budgetunderskott, som vi ser i många länder, bidrar inte till stabilitet om det sker utanför kontroll och utanför beslutade ramar för stabiliteten. En växande misstro mot staters förmåga att betala sina skulder hjälper inte till att få fart på investeringar även om man ökar de offentliga kranarna aldrig så mycket.
I den europeiska ekonomin ägnas nu för lite utrymme åt mikroekonomins förutsättningar. Det handlar om hur den enskilde företagaren ska våga investera i ökat utbud, anställa fler och exportera mer. Det ställer mycket mer krav på bankgarantier till det finansiella systemet som undanröjer all misstro mot utlåning mellan banker, som gör det möjligt för företag att låna till sunda projekt, än att öka efterfrågan i sig. Den vikande orderingången för europeiskt näringsliv vänder inte uppåt på grund av sänkta räntor om inte viljan och förtroendet inför utlåning kommer på plats.
Det samma gäller om vi nu protektionismen får sitt grepp om Europas ekonomier. Då försvåras utbudet och handeln, då kommer enskilda företag ytterligare att känna oro och olust inför framtiden.Och med ökade statsstöd får vi en situation att företag blir mer och mer beroende av statsstöd för att konkurrera.
Now is not only time for action. Its time for cool heads and right actions.