Julens lugn i vårt eget land är lite förrädisk. Den ger en bild av att även världen i övrigt följer samma mönster. Och så är det inte. Kyrkor som har bombats i Nigeria, liksom en lång rad sprängdåd i Irak och fortsatt inbördeskrig i Syrien, samt stora demonstrationer mot valfusk i Ryssland är bara några påminnelser om hur världen ser ut och hur den utvecklas. Det handlar inte som det har skrivits om en konflikt mellan civilisationer utan en konflikt inom dem.
Vår oförmåga att se nyanserna och motsättningarna i arabvärlden och i Mellersta Östern liksom i Afrika har lett till att vi har tagit diktaturer och våld för givet i några delar av världen samtidigt som vi har gett den en legitimitet de inte förtjänar. I Mellersta Östern är detta mönster tydligt. Brutala diktaturer har kunnat förtrycka sina egna folk och hota sin demokratiska granne som om det bara var fråga om en territoriell konflikt. Det har skett på bekostnad av demokratins ställning.
Samtidigt har vi försummat att ge stöd till demokratiska krafter som kämpat för sin överlevnad under brutalt förtryck. Det måste bli normalt och legitimt att ge stöd till demokratiska krafter även i länder som domineras av sina regimer. Och det måste bli normalt att markera för diktaturer att de inte tillhör det samfund av legitima regimer som demokratier är. Demokratier har ett ansvar för demokratin både som idé och form.