På väg till Malmö konstaterar jag att den socialdemokratiska kampanjen just nu är fylld av motsättningar och vilsenhet. I Dagens Nyheter skriver Thomas Östros att Sverige inte har råd med de 100 miljarder skattesänkningar som har genomförts under denna mandatperiod. Det ska ses mot att S samtidigt säger sig lova att acceptera jobbavdragen som är den stora delen av denna skattesänkning. Har vi råd med skattesänkningarna eller ska de höjas? De verkar inte veta själva.
Parallellt med detta fortsätter S att hävda att skattesänkningar hotar välfärden, rent allmänt, samtidigt som Sverige efter skattesänkningarna har Europas starkaste ekonomi och tillhör det enskilda undantag som diskuterar ökade resurser till sjukvård, skola och till arbetstagare i form av sänkt skatt. Det gör även S som trots att de anser att sänkta skatter hotar välfärden har som främsta vallöfte att sänka skatten för pensionärer, dock utan att höja skatten för arbetstagare säger Sahlin, om de skattesänkningar som Östros säger vi inte har råd med.
Till råga på allt går Sahlin nu ut i en debatt mot Göran Hägglund där hon garanterar Vänsterpartiets demokratiska trovärdighet. Det är att vara överseende med en person som inte kan säga vilket land han föredrar när det gäller Israel eller Iran, som haft ständiga svårigheter att förklara vad han tycker om Kuba och Venezuela och som anser att EU inte uppfyller grundläggande krav på en demokrati.
Det har hänt något med den svenska socialdemokratin. Den har tappat greppet.
Läs andra bloggare i samma ämne: Flyborg, Brovig, Rasmus, Borgarbarn, Segerfeldt1 och Segerfeldt2.