Hör i dag i P1 Morgon ett sällsynt oreflekterande samtal om ett Vietnam som i fyrtio år har präglats av brutalt kommunistiskt förtryck men som beskrivs som befriat. Det är den svenska vänsterns ständiga vilja att romantisera sina egna upplevelser och förtränga den verklighet som människor fick leva i. Så kunde man stundtals hylla Sovjetunionen, inget var populärare bland den svenska vänstern än Mao Tse Tungs brutala styre, med förtryck och massmord, eller de röda Khmerernas folkslakt. Och så nu ett glatt samtal om hur trevligt det var att reagera mot USA och dela ut flygblad, samla in pengar och agera för kommunistiskt övertagande av Sydvietnam.
Vietnamkriget var en stor tragedi, det var ett elände där USA blev en part mer i kriget än i försvaret av en självständig stat. Att det tog slut var en humanitär nödvändighet, men inte bara på grund av amerikansk krigföring utan lika mycket på grund av Nordvietnams och dess allierade Sovjetunionens och Kinas krigföring i Sydvietnam. Deras krig protesterade den svenska FNL-rörelsen aldrig emot, lika lite som mot det förtryck som rådde i dessa länder. De som dödades av de kommunistiska styrkorna fick ingen uppmärksamhet och inget deltagande.
Det är anmärkningsvärt att den svenska FNL-rörelsen så snabbt glömde vietnameserna som i dag för fyrtio år sedan sattes under brutalt kommunistiskt förtryck. Det är lika anmärkningsvärt att Sveriges Radio inte förmår behandla detta mer än som ett trevligt samtal om radikalt engagemang. Det är ett hån mot dem som dödats och fängslats och mot alla dem som förtryckts. Och det är ett hån mot demokratins grundläggande värden. Sveriges Radio bör fundera på en intern utbildning kring demokratins värden och vad dess försvar kräver. Till exempel att man inte förtränger människor som förtrycks till förmån för radikalt myssamtal.