Det är inte lätt att veta vad socialdemokraterna går till val på. Kanske inte ens för Stefan Löfven. Från att ha haft regeringen med Mp och budgetförslaget som grund för valrörelsen har Löfven vacklat från i stort sett alla ståndpunkter. Från att S går till val som ett parti till att man går till val som ett parti men med Mp, som också går till va som ett parti samt att man ändå går till val på budgeten som man visserligen inte går till val på eftersom den har fallit.
Stefan Löfvens månader av tystnad som nyvald partiordförande tjänade honom väl. När han väl tvingades agera, visa väg och förklara sig blev det värre. Beskeden som gavs om det ena och det andra var alltid som det hette” tydliga” vilket har kommit att bli en omskrivning för ” vet inte alls men är medveten om att jag borde ha en uppfattning ” eller så angavs frågan som så ”komplex” , även om det varit föremål för utredning och debatt i åratal, så att det borde ”tittas på” och kanske tillsätta en ”förhandlingsperson”.
”You can never make a second first impression” är ett relevant uttryck för det som nu gäller för Stefan Löfven. Bilden av en målmedveten och beslutsam förhandlare har ersatts av förvirring, politisk osäkerhet, hugskott och förlorade förhandlingar som har förvånat inom media, politik och bland väljaren. Det berömda EU-nämndssammanträdet där han på en gång visade okunskap om klimatfrågan, EU-nämndens roll, förhandlingsupplägg och allmän eftergivenhet var inget undantag utan en regel som har präglat andra politiska frågor.
Nu leder detta till att Sverige för första gången på väldigt länge går ut i ett extraval. Det är lätt att skylla detta på Sverigedemokraterna eller alliansen, för att alliansen röstade på sitt budgetalternativ och Sverigedemokraterna på det som de till slut föredrog. Men ansvaret för regeringens sammanbrott vilar på regeringschefen som inte lyckades vinna stöd för sin politik. Som valde en politik han inte fick stöd för. Tanken att vinna en riksdagsmajoritet för en politik präglad av eftergifter för Vänsterpartiets och Miljöpartiets ytterlighetskrav var dömd att misslyckas om man inte hade en överdriven tro på sin förhandlingsförmåga eller en föreställning om att det räcker att ha regeringsmakten oavsett vad majoriteten tycker.
Det är nu denna oförmåga, inte riksdagens sammansättning som den blev i september, som leder Sverige in i den osäkerhet i en svår tid som ett extraval innebär. Det är en signal till omvärlden som inte gynnar vårt land. Det bidrar inte till en stabil politik när statsfinanser kräver ledarskap och vår yttre miljö möter större osäkerhet än på mycket länge. Sverige är inte ledarlöst men saknar ledning. Det är Stefan Löfven personligen som bär detta ansvar och för de kostnader det innebär.
Genom att informellt men reellt utlysa nyval för att föregripa det som grundlagen stadgar om förhandlingar och olika rundor för att forma en regeringsduglig regering agerar han i strid med det som är grundlagens syfte att undvika att ett riksdagsval underkänns redan efter två månader. Nu går Sverige mot ett extraval som formellt inte är utlyst men som likväl har stängt dörren för det som vore bättre för Sverige och respekt för det valresultat vi fick.
Det är inte för Sverige som detta görs utan kanske för socialdemokraternas skull men allra mest för att den nuvarande regeringen ska sitta kvar i sin nuvarande form ännu något längre. Med tanke på att Löfven nu tvivlar om det är den regering han vill gå till val på är det än mer illa att andra alternativ inte prövades innan extravalet blev ett faktum.
Nu går Stefan Löfven till val på mer av den politik som vi såg under två månader och som han nu på nytt understryker det inte finns någon som vet hur den ser ut. En regerings första månader är ofta de mest framgångsrika. Kanske är det så även nu. ” More of the same” är inte lockande för någon.
Ingen kan säga att Socialdemokraterna går till val med regeringsduglighet i bagaget. Inte heller med ett ansvar för landet i första rummet. Ingen vet, inte ens de själva, vilken politik de går till val på. De går till val med Stefan Löfven. Kanske med Miljöpartiet. Kanske med Vänsterpartiet. Men helt säkert med Löfven.