De försvunna g-na

Så blev det franska stridsflygplan som var först med att inleda övervakningen av flygförbudet men också för att hindra Gadaffitrogna förband att fullfölja sina stridshandlingar. Därmed har balansen i luften och på marken förändrats. Libyskt stridsflyg kan nu inte uppträda utan att riskera bli nerskjutet och operationer på marken riskerar att drabbas av attacker, inte bara från luften utan också från de allierade enheter som finns till havs utanför den libyska kusten. Det kommer att påverka deras agerande mycket snabbt.

De svårigheter som många kommentarer har sagt gäller för att upprätthålla flygförbudet gäller lika mycket, eller än mer, det libyska flyget. Ett fåtal fungerande flygplan sett mot den massiva insats som de allierade kommer att ha redan under morgondagen, en bristfällig förmåga att veta vad som pågår och att leda, eller varna, eget flyg. Det som kan vara en större svårighet är Gadaffitroget luftvärn, men det ska inte tas för givet att det kommer att vara Gadaffitroget i en situation med en total överlägsenhet för de allierade gentemot varje luftvärnsställning som väljer att agera.

Den stora utmaningen kommer inte vara de insatser som görs och kommer att göras från luften. Snarare kommer de svåra frågorna när Gadaffi är helt isolerad. Ännu kan han skörda framgångar men hans tid är räknad. Det kommer då en tid då kriget har lett till att det inte finns en fungerande statsapparat. I en sådan situation är det inte alltid de mest fredliga och civiliserade krafterna som dominerar. I ett land med många stammar och politiska grupper kommer det vara många som vill vinna makten och som vill hämnas. De problem som återstår när Gadaffi har fallit har blivit väsentligt större under den tid som det har dröjt för det internationella samfundet att besluta om att agera.

För övrigt tycker jag det är remarkabelt hur lite man i dessa dagar hör av Jan Guillou, Mattias Gardell och Per Gahrton. Vi har nu sett hur en galen diktator har mördat araber och muslimer utan att dessa har reagerat över huvudtaget. Välkomnar de det internationella samfundets beslut? Är det bra att USA bidrar till att avvärja en massaker? Är Gadaffi en diktator eller en stor ledare. För de flesta är svaren på dessa frågor enkla. Men inte för dem som hävdar att den demokratiska världen per definition är kolonialistisk och imperialistisk och arabiska ledare stora visionärer.

Sanningen är att de tre g-na har aldrig bekymrat sig över arabers fri- och rättigheter. De har hellre valt att se världen som en konflikt mellan vad de anser påstådda demokratier och i deras ögon verkliga demokratier. Därför hatet mot Israel och USA.