Hoppa till innehåll

Datalagringsdirektivet och Umeå

EU-domstolen förklarade i sitt utlåtande från i förrgår att datalagringsdirektivet är ogiltigt. Det var ett bra utlåtande. Det var en från början oproportionell idé som byggde på att de många skulle övervakas istället för att de få som kan misstänkas för kriminella uppsåt eller brott skulle kontrolleras. Mycket stora resurser för lite meningsfull kontroll. Det är slöseri med underrättelseresurser. Men framförallt byggde det på att den socialdemokratiska regeringen Persson inte satte något värde på personlig integritet. Det var en fri nyttighet för den offentliga makten att utnyttja, menade man. Därför var det svenska socialdemokrater som lanserade denna idé i EU mot vårt motstånd.

 

Vi moderater röstade mot i Europaparlamentet och Sverige var i grunden emot att införa det. Det var böter och nödvändigheten att följa europeisk lag som till slut ledde till att en minimalistisk datalagring infördes i Sverige. Nu är detta som EU-domstolen konstaterar ”invalid”. Det är bra för nätet och det är bra för Internet i största allmänhet. Det är nämligen aldrig de enskilda stegen, de kan synas små eller stora, som är det riktigt allvarliga utan vägen man slår in på.

 

För min egen del handlar dagen om kampanj i Umeå med fokus just på informationsteknologi och de tjänster som växer fram på Internet. De har den prägeln att de reducerar eller egentligen avskaffar betydelsen av geografiska avstånd. Därför är det intressant att en hel del av det intressanta i svensk internetutveckling sker i städer som Umeå och Luleå.

 

Under veckan som gick blev det plötsligt lite problem kring översättningar och legal tolkning av några artiklar i bankkrislagstiftningen som nu är lagda tillrätta. Och jag räknar därför med att vi får en lugn omröstning och kan signera lagstiftningen i nästa vecka. Därmed börjar en ny lagstiftning för banker träda i kraft som blir bottenplattan för svensk lagstiftning liksom för eurozonens hantering av denna fråga. Det är tveklöst så att det blir en bättre och mer förutsebar verklighet för banker där bankers ägares ansvar blir uppenbart helt och fullt.