När Marine Le Pen som företrädare för Nationella Fronten i dag förklarat att man ska etablera en egen partigrupp i Europaparlamentet är det tyvärr en konsolidering av de mer extrema grupperna.
Genom detta blir de inte fler men bättre organiserade. Skälet till att de inte har kunnat etablera en egen partigrupp tidigare är det tragikomiska faktum att det inte är lätt för främlingsfientliga krafter som är emot gränsöverskridande samarbete att samarbeta med människor från andra länder, över de gamla nationsgränserna.
Tragikomiken illustrerar något mer avgörande och allvarligt. Det europeiska fredsprojektet har från sin början, som en grund för etablerandet av den Europeiska unionens allra första skepnader, och fortsatt haft som mål att överbrygga nationella motsättningar och minska gränsers betydelse för att försvåra för hatets krafter, för att skapa välfärd genom samarbete, öppenhet och för att göra krig omöjliga.
Det har lyckats väl, inte bara vad gäller den mest grundläggande ambitionen att försona Tyskland och Frankrike, utan också med att återförena hela Europa i ett samarbete över öppna gränser. Det har lett till att länder som Estland, Polen, Slovakien och Kroatien, för att bara nämna några av dem som inkluderats de senaste 15 åren, är integrerade i en rättslig och frihetlig mekanism som ger grund för växande samarbete. Vi kan idag resa, studera, läsa och arbeta eller företaga över Europas gränser inom ett EU som kan fatta gemensamma beslut om gemensamma utmaningar. Det är så både fred och välstånd kan byggas. Det är så individers rätt överordnas staters och nationers anspråk på den enskilde.
Det är detta som Europas Le Pens hatar och föraktar.
Vi ser det även i Sverige hur Sverigedemokraterna, liksom Vänsterpartiet och en lång rad av Europas kommunistiska partier, skyr de öppna gränserna och samarbetet på europeisk nivå. De vill låta gränserna gälla, de vill låta det nationella överordnas det individuella och det statliga stå över friheten.
I Grekland ser vi hur detta har lett till ett samarbete mellan kommunistiska och nationalistiska grupper med sin beundran för Putin som en av många gemensamma nämnare. I Europaparlamentet har vi många gånger sett hur motsvarande grupperingar till vänster och höger i kammaren förenas i skrik, rop och protester när demokrati och frihet ska hävdas.
När man låter staten och nationen ta över individen och friheten banar man väg för ett samhälle som där makt går före rätt och där motsättningar mellan människor blir till en politisk logik som i sig skapar nya motsättningar, populism och den ansvarslöshet som underminerar ekonomisk tillväxt, rättsstat, marknadsekonomi och respekten för den enskilde.
Det är ett dåligt tecken när det öppna Europas fiender organiserar sig för att låta nationalism gå före respekten för den enskilde men det är också ett tydligt tecken på att det finns ett djupt allvar i de idéer som format Europas moderna samarbete och integration. Att vi behöver ett öppet Europa som förmår möta de utmaningar vi står inför.