Det finns ingen snabbare och mer tvingande väg in i den drakoniska åtstramningen än en spenderpolitik som bygger på tron att man kan finansiera höjda bidrag och ökade offentliga utgifter med lån. När pengarna tar slut finns det till slut inga pengar.
Det fick Grekland bittert uppleva när man hamnade djupt nere i skuldkrisen 2009. Då var Grekland på väg in i en statskonkurs som hade fått omfattande och allvarliga konsekvenser för hela det grekiska samhällets grundläggande förmåga att överhuvudtaget fungera. När ingen längre vill finansiera underskotten, de obetalda lånen och de för höga utgifterna står man inför den ultimativa åtstramningen. Inga pengar.
Tack vare omvärlden, och tack vare EU gavs grekerna handlingsutrymme och möjligheter att genom olika spar- och reformprogram kunna återhämta sig i någon rimlig ordning.
Det kräver man anpassar sig till de inkomster och den ekonomi man faktiskt har, istället för lån som blåser upp konsumtion och tillväxt. Det är självfallet inte lätt men likväl bättre än alternativet.
Inte bara bättre utan också nödvändigt och oundvikligt, varje land som vill kunna styra sig själv måste få ordning på sin ekonomi. Har man överkonsumerat måste man börja konsumera på den nivå som man har inkomster till.
Det är därför Syrizas valseger är en ny grekisk tragedi. Syriza kommer inte återge grekerna sitt självbestämmande utan kommer att skuldsätta landet ännu mer och underminera välfärden ännu mer. Syriza kommer kanske kunna få in en liten del pengar genom höjda skatter, som slår ut jobb och företagande, för att kunna betala väsentligt mer ökade bidrag, löner och pensioner. Det kommer inte förändra huvudproblemet att Grekland har för lite inkomster i förhållande till de utgifter man levde på tidigare, en politik Syriza nu vill återinföra.
Av något skäl har den politik som genomförs för att föra ett land ut ur en kris kommit att kallas krispolitik medan den politik som leder in i krisen sällan möter kritik eller ifrågasättanden. Trots att det är den som leder in i åtstramningen.
Nu vill Syriza genomföra denna åtstramningens politik på nytt. Man ska återställa utgifter, bidrag, pensioner och löner till de nivåer som förde landet in i krisen. Det är en krispolitik i dess verkliga bemärkelse.
Hur påverkar det Europa? Om Syriza genomför sin politik fullt ut sätter man Grekland i en akut kris redan om några månader. Det kommer förmodligen inte drabba Europa mer än att återhämtningen försvåras och möts av nya osäkerheter. Illa nog för alla men värst för grekerna.
Allvarligt för oss alla är att Syriza under några månader kan skapa föreställningen av att man kan lyfta sig själva i håret, att problemet med för stora underskott kan lösas med ännu större underskott. Det finns många som vill tro det och som vill legitimera sin egen politik med den föreställningen.
Frankrikes Hollande, som leder en stagnerande utgiftsekonomi, Italiens Renzi och den populistiska oppositionen i alla de länder där man genomför en uturkrisen politik, och som har lyckats vända utvecklingen rätt.
Europas stora risk nu är därför inte att Grekland lämnar euron eller att en grekisk skuldkollaps startar en ny kris, utan att den politik som använts för att leda ut ur krisen även i andra länder ersätts av mer av samma politik som ledde krisländerna in i krisen. Europas återhämtning är i fara när vänsterpartister styr i Grekland. Vi får hoppas deras styre stannar där.
Gunnar Hökmark, delegationsledare moderaterna Europaparlamentet
Länk till artikel:
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/daerfoer-aer-syrizas-seger-en-ny-grekisk-tragedi-13308