En dag som för min del pendlat mellan debatt i plenum inför internationella teleunionens konferens 2012, som är det sammanhang där frekvensers fördelning och användning beslutas och tilldelas, och en rätt upprörd och rörig plenardebatt i det östliga partnerskapets parlamentariska församling där azerier och armenier lät sina konflikter ta över diskussionen om partnerskapets utveckling. Däremellan hann jag presentera läget inför måndagens omröstning om Global Governance, det vill säga om hur EU ska bidra till att utforma den globala ekonomins regelsystem.
Teleunionens mötesformer är från 1920-talet, då man förmodligen tog en båt över Atlanten i någon riktning och diskuterade de frekvenser som skulle hanteras. Och så kommer det sig att vi inom det område som är det mest dynamiska och föränderliga har en global administration som är föråldrad, men som i vilket fall som helst är viktig för att Europa och EU ska se till att vi kan klargöra de frekvenser som vi vill kunna använda för mobila bredband i framtiden. Och det i sin tur är viktigt om Europa ska kunna ha de bästa förutsättningarna.
Det östliga partnerskapets parlamentariska församling blev mer kalabalik präglade av södra Kaukasus motsättningar och territoriella problem, och en synbar ovilja att faktiskt komma överens om det som den andre kan acceptera. Det ledde till att det inte blev så mycket av det hela när det gäller slutsatser, men kanske just därför en insikt hos de olika ländernas företrädare att om man inte kommer överens om det minimala blir det heller inte mycket rörelse i riktning mot ett europeiskt perspektiv. Och det kanske är bra så, tror jag faktiskt. Det vill säga insikten om att man måste kunna komma överens sinsemellan om man ska vara med om en europeisk utveckling.
Och vad gäller Global Governance hoppas jag att vi slutfört arbetet med hur den globala ekonomins institutioner ser ut, inte reglerande som många skulle vilja men krävande vad gäller öppenhet och transparenta styrformer för beslutsfattande när det finns kompetens för att fatta beslut, och det är framförallt inom IMF som för övrigt har sitt årsmöte nästa vecka i Washington. Jag tror det är en rimlig bedömning att mycket kommer att handla om den europeiska skuldkrisen. Det är så den europeiska ekonomin i dag dominerar i den globala.
Danmarks val leder av allt att döma till en socialdemokratisk regering. Den kommer, inte minst i skenet av skuldkrisen och Danmarks växande underskott, få möta de problem som den svenska socialdemokratin försöker att undvika. Det blir intressant att se hur detta kommer att påverka den danska socialdemokratin, och möjligen den svenska. Men den svenska socialdemokratin förefaller fortfarande leva i tron att höjda bidrag är det mest verkningsfulla sättet att öka välfärden.
Bloggar: Cecilia Malmström.