Hela makten och halva kungariket. Det är vad Centerpartiet och Liberalerna vill ge Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vad de närmare 40 utredningarna kommer att ge för framtida beslut i riksdagen är osäkert. Det enda vi vet med säkerhet är att Socialdemokraterna och Miljöpartiet får en regerings fulla makt att styra riket.
I frågor som riksdagen avgör fattas självfallet besluten där, men regeringsmakten är större. Den handlar inte bara om budgetprocessen, styrning av myndigheter eller hantering av kriser, utan också om grundläggande förutsättningar för vår säkerhet och framtid. Utrikespolitiken och passivitet mot Mellanösterns antisemitism. Europapolitiken, handelspolitiken och den inre marknaden. Säkerhetspolitiken och förhållandet till Nato.
När demokratier utsätts för aggression just på grund av att de är öppna samhällen kan inte Sverige vara allianslöst. Vi är lika exponerade för ryska hot och kinesiska maktanspråk som andra länder.
De nya hoten riktar sig inte bara mot territoriella gränser utan mot ekonomi och samhällens integritet. De kräver att vi inom EU stärker vår motståndskraft mot destabilisering, cyberattacker och desinformation, med ökat försvarsindustriellt samarbete och satsningar på gemensamma förmågor. Sverige måste vara i rummet, inte stå utanför och vänta. EU måste utveckla det Östra Partnerskapet för att bidra till demokratisk utveckling i dessa länder.
När USA gör vänner till motståndare behöver Europa sträcka sig ut i världen med handelsavtal och samarbete baserat på en liberala internationell rättsordning. Den globala ekonomins utveckling förutsätter en fördjupad inre marknad och en politik i EU som minskar regleringar. För att Sverige ska bli ledande i forskning och innovation behövs förutsättningar för gemensamma marknader, en digital ekonomi och ett dynamiskt Europa.
Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill riva upp dessa förutsättningar. De vill att Sverige ska lämna EU, även om Jonas Sjöstedt nu håller inne med det kravet på grund av SD. De säger nej till medlemskap i Nato och vill att Sverige ska bryta samarbetet. När Centerpartiet och Liberalerna vill ge Stefan Löfven fortsatt regeringsmakt för att minska dessa partiers inflytande ges de förutsättningar att växa i kraft av att de kan hävda sig som de enda politiska alternativen till centrum.
De lämnar över till MP och S frågor om Nato, Europas utveckling, försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete i EU, att driva på för nya handelsavtal, klimatpolitikens vägval mellan regleringar och stagnation eller utvecklad teknik, att öppna upp den inre marknaden och främja den digitala utvecklingen. S och MP har i dessa frågor agerat emot förändringar, varit tveksamma eller passiva.
Miljöpartiet är emot det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet. Socialdemokraterna vet inte vad de vill och har i Europaparlamentet röstat både för, emot och avstått. Miljöpartiet röstar emot nya handelsavtal, socialdemokrater tvekar. De är emot svenskt medlemskap i Nato. De har drivit en regleringsagenda, bland annat avseende arbetsmarknad och sociala frågor som bör förbli nationella angelägenheter. De är i bästa fall vilsna i synen på EU och är emot fördjupat samarbete inom avgörande frågor som ekonomi, säkerhet och fri handel.
Det är obegripligt att C och L i tron att värna liberala värderingar överlåter till MP och S att föra svensk utrikespolitik och säkerhetspolitik, driva handelspolitik och hindra detaljstyrning av vår välfärd. Det är inte bara Margot Wallströms utrikespolitik de säger ja till, utan också nej till Nato och nej till ett aktivt Sverige i EU.