Brexit har kommit att bli en politisk tragedi och ett moraliskt kaos. Betydelsen av medlemskapet för det brittiska samhället och för Storbritannien negligerades samtidigt som bilden av oändliga bördor skapades och utanförskapet hyllades som en frihet och självständighet. Istället ser vi ett land och ett samhälle som i grunden bryts samman utan att veta vart man ska. Det är en förlorad kontroll över framtiden och den egna vardagen som nu präglar den nästan paniska process som präglar brittisk politik.
De Brexitledare som hävdade att allt skulle bli bättre, att den nationella sjukvården skulle få enorma nya påslag och att all handel som är viktig för Storbritannien skulle fortsätta som vanligt har gång på gång tvingats erkänna att de hade fel, har ljugit eller vilselett.
Det sorgliga är att detta fortsätter inför det partiledarval som omöjligheten i en ordnad Brexit har visat sig vara i ett modernt land som är sammanvävt med andra länders samhälle och ekonomier. Boris Johnsson hävdar på fullt allvar, i strid med vad EU har sagt och vad andra överoptimistiska brexitministrar klargör, att Storbritannien vid en Brexit utan avtal kan uppväcka artikeln 24 i Gatt-avtalet, som innebär att den befintliga handelsordningen med tarrifer förblir densamma. Det är bara det att den artikeln om att prolongera nuvarande handelsvillkor förutsätter att man har ett avtal, att man är under en genomförande av detta avtal.
Varför EU skulle tillåta UK att lämna den gemensamma marknaden som är en förutsättning för de gemensamma regler som i sin tur är en förutsättning för den handelsordning vi har med inga tarriffer och inga tullar, liksom frihet för kapital, tjänster och investeringar, liksom för människors rörlighet är svårt att förstå Storbritannien lämnar sin del av samarbetet men vill att samarbetet gentemot Storbritannien ska pågå som vanligt. Att så inte blir fallet har vare sig med förhandlingsstrategi, bestraffningar eller hämnd att göra utan med det faktum att alla avtal som format EU bygger på en ömsesidighet.
När Storbritannien lämnar den ömsesidigheten finns det inget motiv för andra länder att fullfölja sin del av ömsesidigheten, inte minst eftersom den bygger på gemensamma regler, lagar och standards som man har kommit överens om, med britter, spanjorer, belgare, greker och alla andra. Det är denna föreställning om att en regim som är till för att hantera genomförandet av ett avtal skulle användas för att ersätta ett avtal som Fincial Times kallar”The latest Brexit fantasy är the most absurd of all.”
Det sker i en period där Johnsson försöker vinna makten för att genomföra en politik som saknar underbyggnad i verkligheten och i den andra partens tankar om vad som ska komma ut ur det avtal man redan har uppnått. Han säger och lovar saker som vare sig är överbud eller förhastade påståenden. Han säger saker som är fel och saknar förankring i verklighet och de förutsättningar som en brittisk regering måste hantera. Och han hävdar att gärna lämnar EU utan avtal, någon som saknar stöd i parlamentet och något som skulle skada oss alla men framförallt Storbritannien.
I tidningen the Guardian skriver Johnssons tidigare chefredaktör, Max Hastings som var chef under en längre tid på Daily Telegraph om person som han anser vara den mest ”unfit” som premiärminister han kan tänka sig. Det är en förödande recension av moral, karaktör och verklighetsförankring som bottnar i en rädsla för vad som händer i ett land där ledningen går mot verklighetens förutsättningar som om de inte gäller och inte är.
Personer och politiker som kan tänka sig att göra hur som helst kan leda ett land till en situation där allt kan hända, där vanvettets gränser inte längre fungerar utan tillåter varje påstående och förvrängda fakta att bli till sanningar. I Storbritannien kan det leda till nyval och en ytterligare genomklappning för Tories till Labours fördel. En Jeremy Corbyn som premiärminister vore en annan katastrof för Storbritannien. Eller om det kraschar ut i en Brexit utan avtal, då drabbas allt från transporter, flyg, kemikalier, inre marknad, finansiella marknader och energi för att bara ta några få exempel.
Allt detta till förmån för vad? För att stå utanför den inre marknaden men ha lägre krav på miljön? Det kommer inte påverka den internationella bilindustrins förutsättningar som kommer kräva de högre krav som nu växer fram. För att inte kunna påverka gemensamma lagar, att ha egna lagar med sin egen byråkrati, för att ändå få finna sig i att gemensamma lagar dominerar över nationella på en marknad som är internationell? Energi, finans, media, telekom, inre marknaden, forskning, Rysslands- och Kinapolitik, gemensam säkerhet, flyg och transporter som bygger på samma regelverk för att det ska fungera överallt?
Brexit har kommit att bli en ansvarslös lek i jakten på ett Camelot som aldrig fanns och ej heller nu existerar. Den river sönder Storbritannien och den brittiska ekonomin, den river söder brittisk politik i fraktioner av gamla partier och river sönder Storbritannien från dess gemensamma vänner i EU. Det enda det har gett är utrymme för ansvarslösa politiker att leka med nationens framtid. Det är skrämmande och allvarligt för oss alla.