Boris Johnssons politiska karriär är slut och den slutade som den började. Med osanningar och en obehaglig distans till verkligheten formade han en politisk kultur som skadat Storbritannien och fört det ut ur den europeiska gemenskap som i dag är avgörande viktig för europeisk säkerhet och stabilitet.
Storbritannien har under hans ledning haft ett politiskt styre som präglats av infall, opportunism och iver efter mediegenomslag snarare än den ansvarsfulla politik präglad av de politiska institutioner som formats av tradition och maktdelning. Polarisering och ovilja att acceptera institutionernas roll har lett till att Storbritannien under hans styre blev ett annat land än det som dess vänner lärt sig känna och beundra.
Det har inte hindrat att den brittiska regeringen varit ledande i stödet till Ukraina och den politiska uppslutningen mot Rysslands illegala anfallskrig mot Ukraina. Det visar hur viktigt Storbritannien är för Europa och Europas säkerhet.
Som en följd av Johnssons spexande och iver att låta skådespel gå före verklighet kom Storbritannien att lämna EU med konsekvenser som steg för steg äter sig in i den brittiska verkligheten i form av stagnerande investeringar och ekonomisk utveckling. Skådespelet kom ständigt att bli viktigare än verkligheten. Det hjälper inte att det ibland uppfattades som roligt och underhållande därför att det likväl kolliderade med verklighet och den respekt för politikens institutioner som kräver allvarets tråkighet.
Till slut blev osanningarna att bli för många. Till slut rasade förtroendet. Den sista veckan av Johnssons ledarskap speglar väl det som var hans svaghet. Tron på den egna sanningen i stället för den faktiska verkligheten gjorde att han trodde han kunde sitta kvar trots att kabinettsmedlem efter kabinettsmedlem lämnade honom på grund av raserat förtroende. Till slut kan avståndet mellan verklighet påståenden bli för stort och till slut hinner mängden av osanningar ikapp den som varit underhållande.
Påståendena om EU och dess oändliga byråkrati var kanske underhållande för dem som ville få sina fördomar bekräftade men ledde till att Storbritannien förlorade sin stora europeiska roll. Festerna på Downing Street 10 var också underhållande men bröt mot de regler som var stenhårda för britterna. Resultatet är ett svagare Storbritannien.
Nu finns goda skäl att hoppas på en ledning av det konservativa partiet som anknyter till dess stora traditioner av ansvar och frihetssyn. Kanske kan då också Storbritannien återanknyta i olika former till Europeiska Unionen. Alternativet är att det som Johnsson skapat blir till ett faktum som begränsar Europas möjligheter för lång tid framöver.