De röstar för att arbets- och jourtid, som på svensk arbetsmarknad traditionellt lösts via kollektivavtal nära arbetsplatsen, i stället skall lagfästas i Bryssel.
Detta förvånar oss moderater eftersom svenska Socialdemokrater brukar försvara arbetsmarknadens parters avtalsfrihet. Vi Moderater anser och har alltid ansett att sådana överenskommelser skall slutas så nära verkligheten som möjligt, inte beslutas genom lag långt borta. Nu flyttar Jan Andersson makten till Bryssel. Han passar också på att hävda (HD 4/2) att han lyckats sätta stopp för krav från oss på att införa 65-timmarsvecka. Det är befängt. Vi är helt säkra på att vi i Sverige kan fatta kloka beslut om arbetstiden utan pekpinnar eller direktiv från EU. Jan Andersson röstar emot.
Jan Andersson har i ett helt annat ärende försvarat den lokala beslutsrätten i strid med EU:s lagar. Han har försökt kräva att Europaparlamentet skall kvälja dom, det vill säga lägga sig i och fördöma EG-domstolens utslag i Waxholmsfallet. Jan Andersson vill att svenska fackliga organisationer skall få hindra utländsk arbetskraft från att tillfälligt arbeta i Sverige. Han har därför också krävt inskränkningar av den fria rörligheten genom att kräva ändringar i det så kallade utstationeringsdirektivet.
Parlamentet avvisade Jan Anderssons förslag om att fördöma domen och man avvisade kravet på ändringar i utstationeringsdirektivet. Man nöjde sig med att konstatera att när kommissionen så småningom ser över det direktivet, som den måste med alla direktiv, så vill parlamentet att kommissionen föreslår förbättringar. Det är för oss en självklarhet, hittar man problem ändrar man. Men Jan Andersson fick inte stöd för sin uppfattning att det behövdes ändringar. Han far med osanning när han beskriver parlamentets ställningstagande. Sedan kraven avvisats kunde vi Moderater rösta för förslaget.
Jan Andersson letar skillnader mellan våra partier genom att slira på sanningen. Men skillnaden mellan oss och Socialdemokraterna är tydlig. Vi vill att beslut som bättre fattas lokalt nära vardagen fattas där. Jan Andersson vill bestämma allt i Bryssel.
Gunnar Hökmark (M)
europaparlamentariker