Det träder nu fram en insikt om att Mellersta Östern präglas av en mångfald av djupa konflikter samt en muslimsk fundamentalism som kan vara ett hot mot vår säkerhet.
Det är något som under årtionden inte har framgått i svensk Mellersta Österndebatt eftersom den har varit fokuserad på att demonisera Israel och låta Israels existens vara förklaringen till allt vad våld, krigföring och konflikter heter i Mellersta Östern. Det har hetat Mellersta Östernkonflikten, syftande på att bara Israel sluter fred med palestinier så får hela Mellersta Östern fred.
I ivern att fokusera på Israel har vi inte sett det brutala förtrycket, de grymma diktatorerna, alla de regionala och religiösa konflikter som lett till en fattigdom, underutveckling och förnedring av människor i denna region. Det har inte funnits någon vilja att förstå, se och erkänna de många konflikter och diktaturer som leder till död och elände. Konflikter som lever av sin egen kraft och dynamik har ständigt skyllts på Israel.
Margot Wallström är en av de främsta företrädarna för denna hållning. Varje gång som hon diskuterar Mellersta Östern hamnar diskussionen till slut alltid om att det är Israels fel och Israels skuld. När terror från Mellersta Östern drabbar Europa så handlar det om Israel. När Israel av sina många fiender anklagas för laglöshet och för terror är det Israel som måste förklara sig för att inte betraktas som skyldig.
Det hjälper inte hur grymma och brutala de regimer och terrorrörelser som massmördar och förtrycker muslimer är men fokus för Margot Wallström blir ändå kritiken mot den enda demokratin och rättsstaten. Hamas rättslösa styre, präglat av ständig krigshets mot Israel, avrättningar på gatan, förtryck av kvinnor under sharia, omfattande korruption och maktmissbruk samt användningen av civila bostadsområden för krigföring mot Israel blir till slut alltid Israels fel. Som utslag för feministisk utrikespolitik är tystnaden inför och erkännandet av Hamas-styret ett underkännande. Hon har faktiskt fördömt demokratin Israel mer än Hamas terrorstyre.
Och så ser också mycket av den svenska debatten ut. Irans rustning och hot mot omvärlden har ignorerats eller relativiserats. När Iran har hotat att utplåna Israel har det bara beskrivits som en retorik som beror på Israel. När Libanon har splittrats och utsatts för krigföring mellan dess olika religiösa grupper har det varit existensen av Israel som varit förklaringen.
Trots Hizbollah, Al-Quaida, Hamas och en lång rad jihadistiska grupper, med det uttryckliga ideologiska målet att bekämpa det öppna och västerländska samhället begår terrordåd efter terrordåd, uttalar hot och utvecklar en internationell terrorism har detta varit något som kunnat förklaras med existensens av Israel och inte minst Israels vilja att försvara sig.
Terrordåden mot New York 9/11, Madrid, London, Istanbul, Paris, Köpenhamn och försöket i Stockholm har inte sjunkit in som hot mot vår del av världen utan som en stokastiskt utlopp av Mellersta Östernkonflikten, det vill säga Israels konflikt med palestinierna, inte palestiniernas konflikt med Israel.
Margot Wallström är en ledande uttolkare av att det är Israels aggression, det vill säga att man försvarar sig mot anfall och terrordåd, som leder till oro, instabilitet, våld och terrorism i Mellersta Östern.
Men det får konsekvenser.
I ivern att ständigt demonisera den enda demokratin i Mellersta Östern har den säkerhetspolitiska debatten i Sverige mer eller mindre försummat att se konflikterna i Mellersta Östern som de konflikterna mellan värderingar och mot det öppna samhället de är.
Därför tydliggörs inte terrorismens och diktaturernas oförenlighet med demokratin, när det är demokratin i regionen som skuldbeläggs. Som en markör av värderingar ger det ingen vägledning till dem som flytt till Sverige från denna del av världen.
Några av världens mest grymma och brutala diktaturer har i den svenska debatten kunnat leva i skuggan av allt som inte minst media har velat projicera på Israel.
Men Israel är ett land som är omgivet av Hamas som utövar terror och som skjuter raketer och missiler från Gaza, av Hizbollah som skjuter missiler och utövar terror, jihadistiska grupper i Gaza och i Egypten, på Västbanken och i Syrien liksom i Libanon. Iran som hotar utplåna landet, den syriska regimen som när man inte är upptagen med att mörda den egna befolkningen också har lovat att bidra till elimineringen av Israel. Och så alla andra länder och rörelser. I Yemen, Syrien, Irak, Mali, Sudan, Somalia och självfallet även Egypten vars regim inte är självklar i sin politik mot Israel. Och Saudiarabien som Wallström numera inte vill kalla diktatur.
Det är i dessa länder mer än någon annanstans terror och frustration växer fram. Det beror inte på klimatfrågan. Ett av länderna ovan har en imponerande utveckling där jorden utvecklas, utnyttjas och vårdas och det tar dessutom emot immigranter och flyktingar som inte bara får stanna i flyktingläger utan som integreras i samhället. Det är Israel.
Fattigdomen, uttorkningen och frustrationen i regionen beror inte på globaliseringen utan på förtryck, förnedring, frånvaro av mänskliga fri- och rättigheter i en lång rad länder, behandlingen av kvinnor som andra klassens varelser och slutna samhällen utan acceptans för förändring eller mångfald. Det är ändå inte dessa samhällen Wallström fördömer, framförallt inte när Sverige bedriver kampanj för en plats i Säkerhetsrådet.
Israel är den enda demokratin och rättsstaten i Mellersta Östern. Västbanken är ockuperad på grund av att någon fred inte har skapats, trots att Israel har lämnat Gaza, och Israel vill av förståeliga skäl inte att Västbanken ska bli till samma hot mot Israel som det Hamasstyrda Gaza eller Hizbollahdominerade södra Libanon är.
Det är bara i Israel som män och kvinnor har lika rättigheter, det är bara där arabiska kvinnor har rättigheter som i andra delar av världen och det är bara där som homosexuella har rättigheter och skydd av rättsstaten. Det är bara Israel som är demokrati. Men det hjälper inte.
När Hamas eller Hizbollah beskjuter Israel rapporteras genom Israels svar som framställs som aggressionen. Svaren framställs alltid som oproportionerliga som om det finns någon proportionalitet som Israel ska kräva vad gäller israeliska dödsoffer innan man slår ut dem som vill döda civila.
Det faktum att Hamas och Hizbollah konsekvent använder sig av civila bostadsområden för sin militära verksamhet läggs i slutändan Israel till last när man försöker bekämpa dem som skjuter missiler och raketer mot israeliska samhällen. Det faktum att de israeliska gränsövergångarna till Gaza tillåter transporter, liksom de egyptiska, förtigs medan det läggs Israel till last att man inte vill tillåta fri införsel av vapen till Hamas.
Ship go Gaza vill bryta Israels möjligheter att hindra vapen till Gaza men har aldrig syftat till att ge någon transport av förnödenheter.
I denna del av världen är allt fokus och all skuldbeläggning för konflikter och våld på Israel som genom sina försvarsansträngningar framställs som angripare mot dem som ständigt angriper och hotar. Margot Wallström är inte ensam om detta synsätt utan följer en strömning som växte fram efter 1968 års vänstervåg och som formade 1970-talets världsbild.
Svenska Kyrkan spelar sin särskilda roll i detta. Med biskopar och ledande företrädare som lever vidare i 1968 års vänstervåg har det varit viktigare att utmåla Israel som skurk än att kritisera de muslimska extremister som under lång tid har mördat och fördrivit kristna i Mellersta Östern.
Man har till och med legitimerat en av företrädarna för den ersättningsteologi som man i decennier formellt sökt ta avstånd ifrån genom att låta honom predika i svenska kyrkor. Samme person hävdar på fullt allvar att hotet mot kristna palestinier inte kommer från muslimska extremister utan från de kristna i Europa som stöder Israels existens.
Grova diktaturer, brutala regimer, oinskränkt tortyr och förakt för människors liv, förakt för kvinnor, förtryck och förnedring, men i denna värld där medeltida rörelser växer fram och massmördar kristna har den svenska kyrkan varit fullt upptagen med att svartmåla Israel.
Numera vågar Wallström inte ens säga flaska om den saudiska regimen. Det tal som hon skulle hållit inför Arabförbundet våren 2015 var ett av de vänligare anförandena gentemot en grupp av grova diktaturer, formulerat som om de tillsammans med henne kämpade för mänskliga fri- och rättigheter.
Nu är hoten här sedan lång tid. Radikalisering och extremism som fått sin näring i det hat som odlats i Mellersta Östern. Hat mot judar som vi fått se ibland annat Malmö men också den mer djupgående fundamentalismen som hatar det öppna samhället.
Det beror inte på det svenska samhällets bristande skolundervisning utan på konflikterna som lett till extremism i land efter land. Oviljan att se hur mänskliga fri- och rättigheter förtrampas i dessa länder har självfallet underlättat för extremismen att gro här, tanken att det är Israel som bär skulden till det mesta har förstärkt denna impuls samtidigt som frånvaron av debatt om extremismens hot i arabvärlden, i Iran och i Afrika sänkt trösklarna för dem som lockats.
När vi nu sakta börjar se de alla hot från denna region som påverkar vår säkerhet är det dags att inse att det är dessa hot som underminerar säkerhet och stabilitet i hela Mellersta Östern, och andra delar av Afrika och Asien, och som i synnerhet drabbar Israel. Låt oss inte tro att hoten är nya.
Det nya är att vi nu ser hoten. Och en viktig fråga att göra upp med är: hur kan det komma sig att så många velat demonisera Israel i en del av världen där hatet har vuxit mot det öppna samhället och där brutala diktaturer är normalitet till skillnad från Israel?
Hur har så många kunnat tiga inför hoten om att utplåna ett land, eller skuldbelägga landet för att man vill försvara sig? Hur kan det komma sig att vi i Mellersta Östern har haft en förföljelse- och utrotningsvåg av kristna utan att den svenska kyrkan har sett något annat än att det är Israel som hotar freden när man försvar sig mot dem som vill utplåna landet och demokratin? Och hur kan det komma sig att hur omfattande och hur brutalt förtrycket än är i länderna runt om så är det alltid Israel som Wallström vill fördöma?
Det är en ensidighet som blir till ett säkerhetspolitiskt problem när hoten mot demokratin där utvecklas till hot även här. Det blir ett problem också när det gäller alla dem som i det svenska samhället inte ser skillnaden mellan demokratin och diktaturen. Man kan inte säga att Wallström har hjälpt dem.