Hoppa till innehåll

Bankkris, europeisk telemarknad, Östra partnerskapet och Syrien

En dag med förberedelser inför att vi återupptar förhandlingarna om bankkrislagstiftningen. På onsdag har vi den första av höstens förhandlingar, föregått av diverse andra kontakter och sonderingar.

Under de kommande månaderna kommer vi in i en intensiv fas för att utforma den slutliga lagstiftning om bankkrishantering som jag hoppas både parlament och ministerråd kommer att kunna godkänna före jul. För mig är det viktigt att i dessa förhandlingar uppnå ett klartecken för att varje regering och varje lands myndigheter i händelse av bankkris ska kunna värna den finansiella stabiliteten.

Den tid är över då banker och deras ägare ska kunna räkna med att det offentliga löser deras problem eller hanterar krisen. Aktieägare och stora långivare till banker kommer att få känna av de problem som banker möter när krisen kommer. Men samtidigt så är inte detta tillräckligt i en djup bankkris. Att bara låta bankers problem lösas genom att förluster skickas vidare till andra banker och långivare kan fördjupa en systemkris.

Det beslut som ministerrådet, Ecofin, har tagit innebär att det finns en viss flexibilitet för att låta staten gå in tillfälligt som ägare men begränsningarna är sådana att risken är betydande att man i en systemkris tvingas se på hur krisen blir större genom dominoeffekter av kreditförluster. På denna punkt blir det viktigt att uppnå en kompromiss mellan rådets och parlamentets två förslag till lagstiftning.

Det samma gäller insättarskyddet som enligt min mening bör vara det starkaste möjliga just för att slå vakt om stabilitet och undvika en rädsla för insatta pengar som leder till bank-runs och till en banksektor som inte fungerar. Det vi såg under den djupa krisen 2009 är att rädslan på marknaden kan strypa ekonomin i sin helhet och skapa kostnader långt större än vad offentliga ingripanden gör.

Det blir också mitt budskap under nästa vecka igen Eurofi-konferensen i Vilnius, där bankunionsfrågorna i sin helhet kommer att diskuteras under torsdagen den 12 september.

Under den kommande veckan startar på nytt processen med den digitala agendan där min avsikt är att nu försöka driva igenom de lagstiftningsförslag som kan öppna upp för europeiska operatörer att i samma företagsform driva samma verksamhet i olika länder, utan roaming men med en väsentligt skarpare och tuffare konkurrens än vad dagens många nationella marknader innebär. På onsdag presenterar jag inom ramen för uppföljningen av det tredje telekompaketet några av dessa förslag samtidigt som vi i industriutskottet följer upp frågorna om en snabbare bredbandsutbyggnad i Europa.

Och så blir en viktig fråga också hur det östra partnerskapet ska utvecklas. Ukraina, Georgien och Moldavien är länder som kan få associationsavtal med EU men som måste visa att man kan respektera de regler som gäller för ett djupare europeiskt samarbete. Under veckan är det min förhoppning att vi ska kunna forma en grund för EPP-gruppens inriktning i denna fråga, så får vi sedan se vad som händer i dessa länder liksom i de andra partnerskapsländerna. Till Georgien reser jag lite senare i september för att diskutera de problem som den nuvarande regeringen skapar för demokratins trovärdighet och för att utvärdera utvecklingen. Georgien bör oavsett regering leva upp till grundläggande krav på europeiskt samarbete.

I Sverige blir president Obamas besök en påminnelse om att USA är den enda kvarvarande supermakten samtidigt som det blivit uppenbart att även en supermakt har sina begränsningar. Frågan om att markera mot den syriska regimen verkar nu dra ut på tiden på ett sätt som verkar kunna mobilisera motkrafterna mer än dem som vill sätta en gräns för Assadregimens ohämmade krigföring. Ryssland, Kina och Iran har det gemensamt att de är emot varje insats. Putin för sin del hävdar att det är nonsens att den syriska regimen använt kemisk krigföring. Och nu förstärker Ryssland sina flottkrafter i Medelhavet. Priset för att hävda krigslagarna mot Assad stiger nu. Det är inte säkert att Assad lyssnar mer på politiska uttalanden än på svårigheterna att i olika länder fatta beslut som går honom emot.