Balternas frihet är Europas frihet – möte på Norrmalmstorg

I dag lördagen den 27 augusti klockan 18 00 möts vi åter på Norrmalmstorg, nu för att fira att det är 25 sedan våra baltiska grannar återupprättade sin självständighet. Den självständighet som nu firas och den bör verkligen firas för den la grunden för demokratiska länder, fria medborgare och det återförenade Europas fredsordning bör även mana till eftertanke.

Utan Europeiska Unionen och de baltiska staternas möjlighet till medlemskap hade de inte kunnat utveckla den ekonomiska och politiska självständighet som gör deras frihet verklig. Jag vet, för jag följde nära deras strävanden mot frihet före 1991 liksom vi var många som följde och stödde deras utveckling efter friheten då suveränitet, rättsstat, ekonomisk politik och handel präglades av de krav och möjligheter som grundvalarna för ett EU-medlemskap gav.

Utanför EU hade dessa länder allt mer tvingats rätta in sig i det ekonomiska och politiska mönster som regimen Putin eftersträvar. Det hade gett konsekvenser inte bara för dem utan för hela Östersjöregionen, inklusive Sverige. Vi hade riskerat att se fler Ukraina i vårt omedelbara grannskap.

Vladimir Putin leder ett allt mer auktoritärt Ryssland och efter invasionen av Krim kan det inte längre finnas några illusioner kring den ryska regimens önskan om att utveckla sin makt i vår del av världen. Där är de baltiska staterna särskilt hotade, genom energipolitik, ryska företag underordnade Kreml, ryska media som fungerar som propagandakanaler och påtryckningsaktiviteter präglade av korruption, kriminalitet och cyberkrigföring.

Precis som den tiden ställde sina utmaningar ställer vår tid sina. Ett svenskt Nato-medlemskap är ett viktigt steg för att skapa stabilitet i Östersjöregionen och för att höja den tröskel som de baltiska staterna behöver och som är grunden för stabilitet och säkerhet i hela Östersjöregionen.

Samtidigt ska man inte lura sig själv att tro att det vore tillräckligt med den militära säkerheten och försvarsgarantin genom Nato. Ett säkert och starkt Europa är inte en rent militär fråga. Rysk påtryckningspolitik och hybridkrigföring handlar, som vi vet, inte bara om väpnade angrepp och öppna militära operationer.

Den handlar om desinformation, destabilisering, cyberkrigföring, investeringspolitik, energiberoende och dolda aktiviteter som lätt kan utföras från länder som saknar demokratisk kontroll och rättsstat. Utan EU skulle de baltiska staterna kunna vara formellt självständiga, tryggade mot militära angrepp med en försvarsgaranti i ryggen, men likväl utsatta för en politik som syftade till att underminera dem som självständiga stater.

När Europa ska agera mot den ryska aggressionen är det helt avgörande att länder som Frankrike, Tyskland och Sverige står enade i sin politiska och ekonomiska linje mot Moskva. Den Europeiska unionen och det samarbete som där krävs är en förutsättning för det arbetet liksom en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik.

De senaste femton åren har EU stärkt upp Baltikum och varit tydligt med att vi står enat med de länder som söker demokrati. Men vår svenska historia har inte alltid varit något att vara stolt över. Det kan låta främmande idag, men fram till 1991 vägrade den svenska socialdemokratiska regeringen att ens erkänna att länderna var ockuperade.

I tider då Ryssland och Vladimir Putin aggressivt försöker så splittring blir EU nu en avgörande säkerhetspolitisk faktor. Den som värnar den baltiska säkerheten, men också den svenska, måste värna europasamarbetet. Den solidaritet vi försummade att visa med de baltiska staterna under årtionden måste vi nu manifestera genom att bidra till en säkrare och stabilare Östersjöregion, där ett svenskt Natomedlemskap tryggar Sverige och vår omvärld och där Europeiska unionen står stark i stödet till varje medlemsstat och stark mot var och en som utmanar vår gemenskap och demokrati. För 25 år sedan lärde vi oss att friheten kan vinnas. Men det innebär också att den måste och kan försvaras.