Avveckla Lissabonprocessen och starta Europaprocessen
Lissabonprocessen har blivit ett misslyckande. Den innehåller politiska målsättningar om vad länderna bör göra men inga tydliga krav på reformer som faktiskt ökar tillväxtkraften. Det är nu dags att ersätta den med en Europaprocess Den bör ta sikte på de konkreta reformer som EU kan göra för att integrera de nya och de gamla länderna i en ekonomi som kan bli världens mest konkurrenskraftiga. Det sa moderaternas förstanamn till Europaparlamentet Gunnar Hökmark i Växjö på onsdagen.
Den amerikanska tillväxten kommer de kommande åren vara dubbelt så hög som den europeiska. Tillväxten i de asiatiska industriländerna är mer än dubbelt så hög som den europeiska, inklusive den svenska. EU fortsätter att halka efter. Så ser det ut i Europa nästan fem år efter Lissabonprocessens start i mars 2002.
På sikt kommer gapet i tillväxt leda till att Europa konkurrerar i en annan liga än de mest framgångsrika länderna. Det kommer drastiskt förändra innehållet i den välfärd vi kan göra anspråk på.
Nu måste den gamla Lissabonprocessen gå i graven för en ny Europaprocess, som tar fasta på att vår stora utmaning nu är att göra integrationen mellan de nya och de gamla till verklighet under former som utvecklar och stärker Europas ekonomi.
Den bör ta sikte på den kunskapsbaserade tjänsteekonomin. Det är befängt att i en ekonomi som vill bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi har nästan inget hänt som leder till ökad konkurrens inom avgörande nyckelområden i tjänstesektorn.
Tjänstesektorn måste få samma konkurrens och vitalitet som den övriga inre marknaden om EU vill spela en roll inom den viktigaste delen av framtidens ekonomi. Fri konkurrens inom tjänstesektorn ger fler jobb och ökad tillväxt, precis som regeringen skriver i sin egen avrapportering om Lissabonprocessen.
Sverige med en kunskapsintensiv tjänstesektor och nya grannar i öst, som behöver mänger av kunskapsföretagande, är ett av de länder som har mest att vinna på att små och medelstora tjänsteföretag får samma möjligheter som stora redan har skaffat sig.
Vi bör utvidga konkurrensen och mångfalden till sjukvården genom en europeisk vårdgaranti. Genom en europeisk vårdgaranti som inte inkräktar på medlemsländernas sjukvårdspolitik – får vi en bättre vård där europeisk sjukvård kan bli världsledande inom kunskapssamhällets mest avancerade sektor. Det kommer i sin tur ge stora effekter för europeisk medicinsk forskning och medicinsk industri.
Utbildningssektorn bör på motsvarande sätt öppnas upp för de enskilda medborgarna. På det viset kan även där de främsta institutionerna inom olika områden växa fram i Europa med en internationell attraktionskraft både på forskare och forskningsmedel.
Den europeiska forskningspolitiken bör gå mot en inriktning som innebär mindre politisk målstyrning och ökad akademisk frihet. Forskningspolitikens resurser bör inriktas så att fakulteter och institutioner runt om i Europa får ekonomiska förutsättningar ovanför sina nationella att bli världsledande i sin forskning och rekrytering.
Den europeiska jordbrukspolitiken bör utformas så att den bidrar till utvecklingen av den europeiska konkurrenskraften. Det innebär att exportkrediter skall avskaffas och tullar och subventioneringen av jordbruksföretagande avvecklas. På det viset kan de välskötta jordbruksföretagen utvecklas och inte minst de nya medlemmarnas ekonomier moderniseras.
Den europeiska strukturpolitiken bör gå från bidrag till företag till att ge stöd för infrastruktur i framförallt de nya medlemsländerna.
EU skall vara en kraft för frihandel. Vi bör därför gå före avvecklingen av tullar men i en takt som gör det möjligt för oss att driva på förhandlingar med USA om motsvarandeåtgärder där. Det finns inget som är så bra för utvecklingen av internationell konkurrenskraft som internationell konkurrens.
Den nya Europaprocessen bör inledas med en ny vitbok om den inre marknaden men med dessa nya ambitioner på vad EU skall göra i fokus.
Den europeiska konkurrenskraften kommer att bero på hur pass väl vi tar vara på den dynamik som de nya medlemsländerna frigör genom de skillnader som finns i ekonomiskt välstånd och genom sin utveckling. Därför är det viktigt att utvidgningen bejakas med öppenhet istället med för regler och ny byråkrati som försvårar för nya jobb, tillväxt och nytt gränsöverskridande företagande, slutade Hökmark.