Även i Stockholm [BILD1]och inte bara i Pristina hördes och sågs bilar tuta för att med flaggorna utanför fönstret fira att Kosovo i dag genom sitt parlament har utropat sin självständighet. I Sverige finns det 40 000 kosovoalbaner och det säger något både om det Europa vi lever i och om vad som hände i Kosovo under 1990-talet. Hit till Sverige, och till några andra länder, flydde kosovoalbaner. Och det säger något om den historia som Europa av idag utvecklas på grunden av.
Det är det europeiska misslyckandet från 1990-talet,då krigetn bröt ut, som nu leder till detta steg, inte för att det är efterlängtat av omvärlden. Den ensidiga självständighetsdeklarationen kommer att följas av viss europeisk oenighet liksom ett mycket stort europeiskt åtagande för säkerhet och stabilitet i Kosovo, för att inte bortse från det ekonomiska stöd som Kosovo kommer att behöva från EU. Självständigheten från Serbien är en ofrånkomlighet av den situation som följde av den etniska rensning och det krig mot Kosovo som de serbiska ledarna under Milosovic förde. Efter det var det aldrig någon möjlighet att Kosovo skulle kunna ingå i Serbien. Det blir ett nytt europeiskt land utan ett brett internationellt erkännande, beroende till andra för att kunna utvecklas, Economist beskriver något om denna situation. I morgon väntar EU:s reaktion, land för land men också i form av beslut hur unionen förutom den mycket stora insats som beslutades fram till natten till lördagen.
Kosovo kommer nu definiera Europas relationer med Ryssland liksom den fortsatta utvidgningsprocessen på Balkan. Det kommer bli en tung börda för EU, vad gäller ansvar och ekonomiska resurser. Det kommer att användas av Ryssland för att stödja separatister i andra delar av Europa där ryska nationella intressen gör sig hörda. Det finns många problem som följer i spåren av den självständighetsdeklaration som i dag lästes upp.
Det som nu går fel i Kosovo blir ett problem för EU. Det som förhoppningsvis är ett steg till en ny bättre situation på Balkan kommer ställa unionen inför många nya utmaningar. I andra länder kommer separatistgrupper hävda samma situation men glömma det krig som ledde till att FN redan gjorde ett särskilt internationellt protektorat av denna del av Europa.
I morgon väntar reaktionen i FN, de olika EU-staternas svar på deklarationen men minst lika viktigt frågan vad omvärlden nu måste göra för att historien inte ska upprepa sig i en ny form. Det har varit på väg länge och det är svårt att se någon annan lösning men det är en dag som inte självklart är en glädjens dag. Att alternativen var sämre gör inte de problem som nu kan komma mindre. Ett lite mer lågmält tutande vore på sin plats inför det allvar som nu väntar.