[BILD1]I en värld då Nordkorea, Iran, Mellersta Östern och oljeproduktion håller på att bli avgörande markörer för säkerhet och stabil politisk utveckling är det naturligt att helgens G8 möte i St Petersburg
blir viktigt. Men det understryker också hur svår den internationella utrikespolitiken är i en tid då geopolitik inte längre är överordnad utan istället en av många olika dimensioner för säkerhet och trygghet.
Totalitär islamism är ett hot som möter världen i form av terrorism som sliter Irak i stycken, som håller den israel-palestinska fredprocessen i gisslan och som kommer till uttryck i de hot som Iran innebär för sin omvärld och ytterst världen.
Iran och Nordkorea är båda på olika sätt, och tillsammans, ett hot mot en stabil världsordning. De utgör definitionsmässigt hot mot sin omvärld. Nordkorea genom hat, slutenhet och hänsynslöshet, som nu senast genom sin provskjutning av långdistansmissiler redo att nå Alaska. Iran genom sin utveckling av kärnenergi, av medeldistansmissiler med nordkoreansk hjälp och genom sina öppna hot att utplåna ett annat land.
[BILD2]Världen måste kunna förhålla sig till dessa länder på ett konsekvent och relevant sätt, och det är ett av de problem som tillsammans med Putin kommer att möta ledarna i St Petersburg, för även om alla kan instämma i att man borde kunna möta dessa hot gemensamt finns det så många olika intressen som styr i olika riktningar.
En sådan riktning är att i Asien säkra att amerikanskt inflytande är ifrågasatt och att USA inte är självskriven ledare. Det gör att intresset för att samstämmigt agera mot Nordkorea inte är lika stort i alla länder. Det ligger i Kinas intresse, även om Nordkorea i Kinas ögon är ett hot och ett problem, att inte ta alltför mycket ställning mot landet eftersom det innebär ett ställningstagande för USA.
En annan är oljans betydelse vilket gör intresset för kineser att verka mot de iranska ledarna, som sitter på många oljetunnor, är litet. En annan riktning är att varje sig Kina eller Ryssland kan utmåla sig själva som goda demokratier och därför kan hålla sig för entusiasm när kraven på demokrati ställs på länder av Irans slag.
[BILD3]Ett konsekvent sätt att möta stora diktaturer vore att ställa krav på dem på demokratisk förändring med samma kraft som mot små diktaturer. Men både Kina och Ryssland spelar på världsscenen roller som är större än diktaturens. De är starka och snabbt framväxande ekonomier, de besitter som i Rysslands fall strategiska olje- och gastillgångar och de har en regional, betydelse, inte minst som allierade i kriget mot terrorismen.
Därför kommer G8 mötet att mycket handla om vad Ryssland vill vara. Om man vill vara en respektabel allierad till väst och ett land med ambitioner i västlig riktning kommer det att ställa krav, som andra länder måste både understryka och bejaka. Sanningen är att ett Ryssland som fortsätter att utvecklas i auktoritär riktning, bort från demokratin, kommer att vara ett land som står ensamt, trots sina ambitioner och trots sin historia.
För västvärldens del är ett starkt framväxande Ryssland inget hot så länge Ryssland inte utvecklas till en diktatur som lämnar fältet fritt fram för våldsförespråkare och hatets kolportörer. Med en sådan utveckling är Ryssland ett hot inte bara mot omvärlden utan också mot sig själv och sina egna medborgare. Christopher Walker på Freedom House skriver inför G8 mötet om vikten av att förena en politik med Ryssland med en politik för ett mer demokratiskt Ryssland.
Därför måste G8 mötet handla om de frågor som kan förändra Ryssland, i det ingår tydliga krav på respekt för mänskliga fri- och rättigheter, pluralism och öppen samhällsdebatt, vettiga avtal för energileveranser som öppnar upp för konkurrens och etableringsfrihet i ett land som fortfarande använder energipolitiken som ett led i den egna utrikespolitiken, där monopol öppet sägs vara ett medel för att kunna utveckla politisk makt ur den råvarustyrka som oljan innebär. Ett Ryssland som istället för att använda gas och olja som ett led i statens politik tvingas möta europeiska regler för konkurrens kommer av blotta ekonomins kraft att bli ett mer mångfaldigt Ryssland och därmed med bättre förutsättningar för demokrati. Det kravet måste de övriga G8 länderna ställa.
I det sammanhanget är också utvecklingen mot fri handel viktig, att frigöra ekonomi och handel från statsinflytande. Ett frihandelsavtal i år som öppnar upp världens marknader skulle enligt Världsbanken och dess chef Paul Wolfowitz
ge världen 300 miljarder dollar mer i välfärd.
Det som krävs är att USA och EU släpper på tullar och kvoter vad gäller jordbruksprodukter samtidigt som de framväxande nya industriländerna öppnar upp för utländsk produktion och tjänstehandel.
Det kan vara värt en del konflikter med den gamla tidens jobb och den gamla tidens industrier om man får nya marknader som når till de 800 miljoner människor som inom ett decennium kommer att vara medelinkomsttagare med europeiska mått mätt.
[BILD4] Så G8 mötet kommer att handla mycket om vad Ryssland vill vara men också om vad ledande västländer vill vara i sin relation till Ryssland. Om man kan förena kraven på respekt för demokrati med öppenhet för samarbete kommer både Ryssland och världen att kunna förändras i en tryggare riktning. Försummar man att säga det som måste sägas ger man carte blanche till en utveckling i Ryssland som gör landet allt mer till ett hot mot sina grannar och sin omvärld och som alltmindre kommer att vara en partner att lita på. Det är den balansen som G8 mötet måste klara.