Häromdagen skrev jag på Newsmill om de rödgrönas tveksamhet när det gäller att värna frihet och demokrati i det internationella samfundet. Deras viktigaste utrikespolitiska markeringar har hitintills riktats mot USA och Israel samtidigt som de understryker behovet av dialog och utveckling av relationer med Ryssland. När det verkligen gäller har de svårt att se skillnaden mellan demokrati och diktatur och de krav som det ställer på demokratier.
Det tar sig uttryck i att man gärna ursäktar eller överser med förtrycket och hellre riktar kritiken mot demokratiska nationers agerande för att värna det öppna samhället. Det är sannerligen inte en utrikespolitik som har sin udd riktad mot världens diktaturer som de rödgröna planerar för. Och det är tyvärr i linje med både vänsterpartiets tradition att ge diktaturer sitt stöd och socialdemokraternas att göra demokratier och diktaturer till lika goda kålsupare.
När jag tittade på de inlägg på Newsmill som gjorts i anslutning till min artikel slogs jag av, förutom grovheten, av att ingen funderar på vad som händer om Sverige och andra länder tar hem sina trupper från Afghanistan.
Det är en bekymmersfri hållning där man tror att kampen mot den totalitära rörelsen är problemet, inte den totalitära rörelsen. Det är också en ansvarslös hållning. Den handlar inte om att föredra freden före militära insatser. Med talibanerna kommer nämligen ingen fred, bara förtryck och terror.
Den dag talibanerna skulle ta över makten på nytt skulle afghanerna tvingas uppleva att en totalitär rörelse som mördar och förtrycker är ett större problem än insatserna för att hålla den borta från makten. Det är förunderlig att så många tvekar inför att detta blir konsekvensen. De som oreflekterat kräver att Sverige ska ta hem sina soldater bör också uttrycka att de anser det bättre med talibanernas förtryck än med dagens kamp för att hålla förtrycket stången.