Den svenska vänstern verkar orubbad av den ekonomiska kris som i dag präglar världsekonomin. Jonas Sjöstedt såg företagande som går med vinst som det stora problemet, Gustav Fridolin menade att Miljöpartiet hade kunnat strypa utsläppen förra året genom att bara helt enkelt strypa dem oavsett ekonomin och Stefan Löfven menade att ökad sysselsättning och stabila offentliga finanser är ett ekonomiskt misslyckande.
Han visste heller inte om kärnkraften behövdes vilket är en omvänd Thomas Östros. Som facklig ledare ville den ene ha mer kärnkraft och som politiker ville den andre inte ha några bonusar. Stabilare än så sitter inte uppfattningarna. Och mer grundad än så är inte synen på vilken politik som Sverige behöver i en tid då Frankrike på nytt väljer utgiftspolitiken, Grekland på nytt är på väg in i kaos och södra Europas krisekonomier tynger hela Europas förutsättningar. Att i den situationen agera för sämre konkurrenskraft och större utgifter är att bortse från den värld som finns utanför det stabila Sveriges gränser. Och glömma varför Sverige är stabilt.