I ett av Europas största länder pågår nu i huvudstaden stora massdemonstrationer för EU. Under en följd av dagar har närmare 500 000 människor demonstrerat för Europeiska Unionen. Vad som händer vet vi inte bara att landet nu står inför ett vägval som kommer att avgöra ekonomisk och politisk utveckling för lång tid framöver. Det kommer också påverka Europeiska Unionens stabilitet och gemenskap.
Under en följd av år har Ukraina förhandlat om ett närmare samarbete med EU. Det har handlat om viseringsfrihet, om samarbete kring infrastruktur och om ekonomi och handel. Det är ingen tvekan om att en stor majoritet av Ukrainas folk vill ett närmare samarbete och också på sikt medlemskap. Det handlar om känslan av att vilja tillhöra Europa men också insikten om att ett medlemskap innebär förutsättningar för en stabil demokrati, rättsstat och ekonomiskt utveckling.
Demonstrationerna i Kiev sätter fokus på en grundläggande gemenskap inom EU som vi lätt bortser ifrån eller glömmer. Europeiska Unionen är ett samarbete som syftar till att ge medborgarna en säker frihet, en stabil rättsstat och öppna gränser. Det är ett fredsprojekt men också ett frihetsprojekt. Det står klart för dem som står utanför och ser in samtidigt som deras frihet och rätt är hotad.
Vi kommer och ska alltid diskutera vilken politik som ska föras inom denna union men vi får inte glömma att den förenar 500 miljoner människor i ett åtagande och ett samarbete för fred, säkerhet och frihet.
Och vare sig säkerheten, friheten eller freden ska vi ta för givet. Demonstrationerna i Kiev sätter nämligen också fokus på ett hot mot de europeiska medborgare som lever i Ukraina. Putinregimen vill inte acceptera Ukrainas rätt att självständigt bestämma över sin framtid och därmed heller inte Kievbornas och alla andras rätt att forma sin framtid genom demokratiska beslut.
Det är därför Ryssland bedriver en omfattande påtrycknings- och inflytandepolitik gentemot Ukraina. Putin och hans ledarskap har hotat med att stänga av gasleveranser, att blockera import av allt från choklad till stål från Ukraina. Det är en ekonomisk krigföring tillsammans med mutor, hot och påtryckningar som Ryssland ägnar sig åt mot sina grannar.
Skälet är enkelt. Demokratiska beslut i grannländerna innebär ett hot mot rysk maktutövning. De innebär att människor kan välja en väg för sitt eget land som går Putinregimens intressen emot samtidigt som demokratin växer sig allt starkare närmare inpå Kremls murar. Och demokrati och ett öppet samhälle är ett hot mot Putins maktutövning.
De hot och de påtryckningar som Ryssland under Putin nu riktar mot Ukraina har man också riktat mot andra grannländer. Armenien och Georgien liksom Moldavien. Vitryssland som man redan kontrollerar. Azerbadjan som står fritt från demokratins krävande krav. Och man gör det mot länder som Ungern, Rumänien och Bulgarien för att inte glömma att man har en offensiv av påverkanspolitik gentemot våra baltiska grannländer i form av investeringar i näringsliv och i företag som står under kontroll av kretsarna kring Putin.
Därför är det nu viktigt att ge Ukraina en chans. Att ge demonstranterna ett mål och en möjlighet. De hör hemma i Europa men framförallt hör de hemma i rättsstat, demokrati och frihet. Det är det de demonstrerar för. Deras kamp är vår. Inte för att göra EU större utan för att göra demokrati och frihet starkare. Än är Ukraina inte förlorat. Än kan demokrati och rättsstat vinna i ett land som nästan är vårt grannland.
Gunnar Hökmark