Transaktionsskatten ska möjliggöra gigantiska infrastrukturinvesteringar i hela EU. Den skall också finansiera EU:s budget och därmed minska medlemsstaternas EU-avgifter. Och ovanpå det skall den stabilisera finansmarknaderna genom att motverka och fördyra finansiella transaktioner.
Men den kommer alls inte att kosta något för någon. Kan det bli mer perfekt?
Eller för bra för att vara sant?
Självklart skapar en ny skatt inga nya pengar. Den flyttar pengar från industri och näringsliv och allas våra privata ekonomier till EU-budgeten.
Högre skatter på investeringar och finansiella transaktioner leder sällan till mer investeringar, precis som höjd tobaksskatt inte uppmuntrar rökning. EU-kommissionen konstaterar i sina analyser att skatten kan minska Europas totala ekonomi, bnp, med mellan en och två procent. Den höjer varken europeisk konkurrenskraft – vilket är vår tids viktigaste utmaning – eller tillväxten. Den perfekta damskons snygga yttre döljer inte det verkliga syftet; nya inkomster för att öka EU:s utgifter. Socialdemokrater har i parlamentet röstat för att långtidsbudgeten till 2020 skall öka med närmare sex procent. Samtidigt tvingas regeringarna i Europa dra ned utgifter för skola, sjukvård, investeringar och social trygghet med väsentligt större tal.
Transaktionsskatten är till för att ge EU egna medel utan budgetprövning mot medlemsstaternas utgifter och ökade intäkter för att finansiera ökade EU-utgifter. När kommissionen i somras la ett första förslag till transaktionsskatt handlade det om 37 miljarder euro (340 miljarder kronor), men redan i slutet av september när detaljerna presenterades hade det ökat till 55 miljarder euro. Och Socialdemokraterna bedömer att det snart handlar om 200 miljarder, betydligt mer än årets EU-budget på drygt 140 miljarder euro.
Anhängarna menar att finansmarknaden skulle fungera bättre med en skatt som fördyrar betalningar och transaktioner. Skatten skulle drabba alla som vill låna genom högre kostnader, det kan vara Grekland men också företag och hushåll. Spekulation och risktagning blir lönsamt även med transaktionsskatt men flyttar ur EU till USA eller Asien. De finansiella marknaderna är mer lättrörliga och konkurrensutsatta än när valpskatten drev finanstjänster från Sverige på 80-talet.
Nu har en majoritet i skatteutskottet, utom socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet begärt att riksdagen skriver till EU för att värna grundprincipen om skattesuveränitet för medlemsländerna. Men tre partier i riksdagen vill alltså att Sverige skall acceptera att EU inför en ny skatt. Med alla dess nackdelar, ekonomiskt och principiellt. Det är ett flagrant brott mot den tidigare kompakta enigheten att slå vakt om det svenska folkets rätt att sig själv beskatta?
Sveriges roll är viktig eftersom införandet av en sådan skatt kräver enhällighet.
Gunnar Hökmark
Vice ordförande för Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen.