Nyhetsbrevet Fri Ekonomi 2000-10-02
Kära mottagare,
Vi vill stödja en utveckling som minskar klyftorna mellan fattiga och rika i världen. I dag förbrukar var och en av oss som bor i Västeuropa 50 kg råvaror per dag, en afrikan endast 2 kg. Om alla nådde den europeiska konsumtionsnivån skulle det få förödande miljöeffekter.
Så skriver den svenske ärkebiskopen år 2000 i en artikel på DN debatt
http://www.dn.se/DNet/dyn/Crosslink.dyn/d,129 om globaliseringen och den fria handeln tillsammans med några andra kyrkliga ledare. Det är sällan som politisk naivitet kan leda till en sådan kallhamrad cynism. Att minska klyftorna mellan fattiga och rika är något som varje rättfärdig person vill. Normalt brukar det ta sig i uttryck i att man vill att de fattiga skall få ökat välstånd.
Men att i praktiken vilja förespråka en sådan ekonomisk världsordning att man hindrar de fattiga folken i Afrika från att nå samma välfärd som i Västeuropa, samtidigt som folken i Västeuropa förmodligen skall ner på en lägre konsumtionsnivå, trodde jag aldrig en kyrklig ledare skulle vilja hävda. En politik som håller människor i fattigdom, om än kanske en lindrigare fattigdom än dagens, är både orättfärdig och destruktiv.
Deras välfärd hotar däremot vare sig vår välfärd eller jordens miljö. Snarare är deras fattigdom ett hot både mot miljö och grundläggande mänskliga värden. Det är en politiskt och ekonomiskt naiv syn på fri handel och globalisering som leder ärkebiskopen till sitt unika uttalande.
Där vi har fri handel har mänskligheten genom historien ju både kunnat få se fattigdom, resursslöseri och miljöförstöring bekämpas till skillnad från de ekonomier där handeln har reglerats och styrts av kyrkliga eller världsliga ledare. Det som kanske förvirrar ärkebiskopen är hans tro på att det är antalet använda kilogram råvaror som avgör välfärd och miljöförstöring. Det finns mycket att säga om hans artikel och syn på fri handel.
För det första leder fri handel mer än något annat till att klyftor utjämnas. Inte till att människor exploateras. Det är i den slutna ekonomin och i frånvaron av fri handel som exploatering av människors liv sker. För 25 år sedan var levnadsstandarden på Taiwan och Kuba på ungefär samma nivå. Sedan dess har kubanens liv blivit fattigare medan taiwanesen kommer att nå nästan samma välfärdsnivå som människorna i Västeuropa.
Är det verkligen ett problem att råvaror och mänskligt arbete används på ett så vettigt sätt att taiwanesen nu kan leva ett gott och människovärdigt liv? Eller tror ärkebiskopen att kubanens problem är att taiwanesen exploaterar kubanen? Att de råvaror som taiwanesen använder sker på kubanens bekostnad och leder till hans fattigdom?
För det andra är problemet för människorna i fattiga länder inte att de exploateras av världens rika eller av den fria handeln. Problemet är att de inte får exploatera den välfärd och de möjligheter som fri handel var den än har utvecklats har gett människorna.
Sudanesen eller etiopiern lider av att lokala makthavare och en politisk elit exploaterar dem för sina egna syften, inte av att arbetet i företag eller i jordbruk som exporterar varor till världsmarknaden. Deras fattigdom beror på att de inte har någon att arbeta åt som kan ge dem betalning med en köpkraft utanför den egna byn.
För det tredje har de råvaror som sudanesen eller etiopiern lever av inte blivit mindre för att taiwanesen, fastlandskinesen eller singaporianen fått en växande välfärd. Deras miljöförstöring beror inte på att vi européer köper kaffe eller andra produkter från deras länder utan på att vi köper för få varor från deras länder.
Ökenspridning och hungerkatastrofer beror på inte på att vi i Västeuropa har vatten och mat utan på att alltför många västeuropéer har förkunnat politiska idéer som lett till att jordbruk i fattiga länder aldrig har fått utvecklas efter sunda marknadsekonomiska principer med tillgång till världsmarknaden. Men det är inte detta som ärkebiskopen reagerar mot utan tanken på att de skulle ha samma levnadsstandard i form av kilogram att konsumera som vi!
Men tror ärkebiskopen att vår levnadsstandard beror på mängden råvaror mätt i kilogram? Det är just handel, produktion och öppna marknader som skapar värden i form av kunskaper, service och nya tjänster, oavsett kilogramvikten. Informationssamhället skapar ständigt nya värden utan att råvaran ens kan mätas i kilogram.
Eller tror ärkebiskopen att den etiopiska pojken eller den zimbabwiska flickan är fattiga för att råvarokilogram försvinner från Etiopien och Zimbabwe till rika människor i Europa? När det så uppenbart är bristen på export som skapar deras fattigdom?
Varför ställer inte ärkebiskopen kritiska frågor om de politiska system i dessa länder som motverkar ekonomiska framsteg? Tror han att människorna i dessa länder skulle få fler kilogram att konsumera om vi i Västeuropa sänkte vår levnadsstandard till en konsumtionsnivå av 25 kilogram, för att använda ärkebiskopens ekonomiska analysmetod? Som om antalet kilogram var ändligt och statiskt bestämt och bara fanns där för att konsumera av någon? Tror han verkligen att det är kilogramvikten och inte värdet på varor som skapar välfärd? Det är ju de kilogram som de fattiga länderna ändå exporterar som är deras livlina, inte deras exploatering.
Det är ofattbart att ärkebiskopens syn på fri handel och globalisering bottnar i en analys som går ut på att ekonomiskt välstånd beror på mängden kilogram vi konsumerar. Det är en i det närmaste medeltida ekonomisk föreställning som har avslöjats hundra gånger , inte minst i vår tid De socialistiska ekonomierna exploaterade både människor och råvaror i en omfattning som världen aldrig tidigare skådat, utan att svenska kyrkan reagerade mot planekonomins exploatering av kilogrammen.
Det är inte vikten på de råvaror vi använder som ger oss välstånd och andra fattigdom utan det vi genom företagande och handel skapar med vårt arbete och våra kilogram av råvaror. Det är inte den fria handeln av kilogram som leder till att någon blir fattig. Det är avsaknaden av handel som leder till fattigdom. Det är politiska förtryckare som räds den fria handeln, eftersom den urholkar deras makt, som förstört och förstör rika jordbruksländer. Kilogrammen finns i hela vår värld, käre ärkebiskop. Men tyvärr inte fri handel.
Har kyrkans ledare aldrig funderat över hur det kan komma sig att fattiga länder med fri handel har blivit rika medan fattiga länder avskärmade från marknadsekonomi och fri handel förblivit fattiga? Eller är problemet vilket ärkebiskopen faktiskt skriver – de samhällen som skapar välstånd och använder fler kilogram råvaror och inte de ekonomiska system som förblir fattiga med alltför få kilogram att konsumera?
Tyvärr är det bara i vissa länder som människor har förutsättningar att ge arbete och kilogram ett sådant värde att man både kan efterfråga och producera mer av mat och livsförnödenheter.
Det vore ett under att glädjas åt om våra afrikanska systrar och bröder kunde få samma levnadsstandard som vi. Inget skulle vara bättre för deras miljö, för det finns ingen värre miljöförstöring än den som fattigdom ger.
Det är inte i Västeuropa de stora miljöproblemen finns och det är inte där som den tredje världens miljöproblem skapas. De skapas i den fattiga världens utanförskap. Frihandel kan bryta det utanförskapet. Det kan inte aldrig så välmenande men politiskt naiva ärkebiskopar som tror att det är Västeuropas många kilogram som skapar sudanesens fattigdom. Det är cynism att förespråka en ekonomisk världsordning som motverkar drömmen och möjligheterna till att andra skall få samma levnadsstandard som vi.
Just nu pågår en intensiv debatt om globalisering och frihandel. Många är de grupper som vill reglera och hindra den fria ekonomin till förmån för en politisk styrning. En del gör sin stämma hörd genom fönsterkrossning och huliganism, andra genom att gå i samma demonstrationståg som huliganerna, och alldeles för många försöker framställa den fria handeln exploatering av fattiga människor. Därför är det bra att nätverket http://www.motattack.nu/ har bilda