Jytte Gutelands inlägg är intressant, dels därför att hon strävar efter en saklig debatt men också för att hon som många andra socialdemokrater verkar se sig som oskyldiga betraktare till krisen istället för att sätta in den egna politiken i perspektivet.
Saken är följande. De länder och regeringar som allra mest har kritiserats av socialdemokrater i Sverige och Europa är Sverige och Tyskland. Sverige ligger främst när det gäller sysselsättningsgrad och arbetskraftsdeltagande. Vi ligger tillsammans med Tyskland främst när det gäller framväxten av fler jobb. Vi har dessutom haft en positiv reallöneutveckling.
Vi har dessutom till skillnad från många andra länder varit öppna för människor på flykt eller på väg till arbete. Där socialdemokrater vädrar tankar om att minska arbetskraftsinvandring och begränsa den fria rörligheten har Sverige förblivit ett av Europas öppnaste länder. Något borde Jytte Guteland känna stolthet över detta, inte minst med tanke på de tankar som företrädare för hennes parti har vädrat om behovsprövning, invasion av låglönare och dumping. Det faktum att S i SvT Valpejl hamnade precis efter Sd i synen på invandring avspeglar för mig inte någon samhörighet med detta parti men väl en debatt där jag tror Guteland kan vara en frisk kraft.
Motsvarande gäller det Tyskland som kritiserats för kall åtstramningspolitik. Eller Polen. Eller Estland och Lettland.
Det hade varit av värde om socialdemokraterna hade satt sin egen politik i perspektivet av den arbetslöshet som idag drabbar 26 miljoner arbetslösa. Det är som om hon på fullt allvar tror att arbetslösheten kom plötsligt med att socialistiska regeringar förlorade makten. Det är tvärtom så att socialistiska regeringar i länder som Spanien, Portugal och Storbritannien praktiserade den politik som socialdemokrater nu tycks försvara än en gång. Även andra länder försvarade en utgiftspolitik som lät underskotten explodera.
Det finns ingen värre åtstramning än den som följer av en statsfinansiell katastrof där kontrollen över de offentliga finanserna förloras, paniksparandet börjar, räntorna skenar och långivarna flyr. Det var det som drabbade Grekland, Spanien och Portugal. Skenande räntor, galopperande underskott, uteblivna investeringar och arbetslöshet. Det är lätt att skylla på finanskrisen för att förklara den ekonomiska krisen i de länder som bedrev utgiftspolitik men man bortser då från de länder som lyckades hålla sig undan krisens värsta effekter. De länder som drabbades hårdast förde den politik som Gutelands europeiska socialdemokrati nu vill föra på nytt. De länder som man kritiserar som allra mest lyckades få fram nya jobb mitt i krisen och klarade stabiliteten.
Kunde det inte vara dags att ge ett erkännande till dem som klarade krisen, som fått fler jobb och ta något lite ansvar för att man som svenska socialdemokrater applåderade den spanska underskottspolitiken?
Kan man inte se det som positivt att de länder som har brutit upp från utgiftspolitiken hindrat det fria fallet, har täppt till underskotten, fått ner räntor och nu ser arbetslösheten vända?
Om inte Guteland förmår denna självkritik ser det mörkt ut för svensk och även europeisk socialdemokrati. Arvet ni lämnade efter er i land efter land var nämligen den arbetslöshet ni nu attackerar andra för.
Gunnar Hökmark,
Moderaternas förstanamn vid årets Europaval