Hoppa till innehåll

Ansvar för biologisk mångfald så nära verkligheten som möjligt

I går röstade samtliga svenskar utom moderater och kristdemokrater för att den lagstiftning som bland annat gäller jakten på varg och skarv inte överhuvudtaget ska ses över. Det är anmärkningsvärt eftersom det så uppenbart finns en skevhet i hur denna lagstiftning fungerar i relationen mellan kommissionen i Bryssel och de som är nära verkligheten på länsstyrelser, och ute på marken.

 

Till råga på allt röstade de för att frågorna om det svenska skogsbruket ska bli till en fråga för EU. Om vi får en skogspolitik av motsvarande slag som vi har en gemensam jordbrukspolitik är det fara för den svenska skogen, både vad gäller skötsel, regler och förståelse. I grunden är det bara Sverige och ett ytterligare fåtal länder som har skogar av det slag som vi talar om. Att de andra EU-länderna ska styra över det svenska skogsbruket är inte särskilt klokt och riskerar att ge än fler skevheter och brister på kunskap som vi ser i debatten om vargjakten. Sverigedemokraterna hade ingen mening i denna fråga eftersom de avstod från att värna svenskt skogsbruk och svenskt beslutsfattande vad gäller jakt.

 

Det är viktigt att vi har en gemensam lagstiftning vad gäller biologisk mångfald och hur vi skyddar arter. Men det ansvaret bör så mycket som möjligt, inom ramen för lagar och regler, ligga så nära verkligheten som möjligt. Nästa gång vi får en debatt om varg eller skarv kan det vara bra att komma ihåg att det bara var fyra av Sveriges 20 parlamentsledamöter som ville göra en översyn.