Hoppa till innehåll

Angreppet mot Georgien är en del av ett mönster som hotar Europa

Den 8 augusti 2018 markerar tio år sedan Rysslands krig mot Georgien bröt ut. Ryssland har än i dag ockuperat Sydossetien och Abchazien, som en del av sin aggressiva utrikespolitik gentemot grannländer. Det är en aggression som i förlängningen även påverkar den europeiska fredsordning som vår säkerhet vilar på.  När vi försvarar Georgiens rätt till frihet och suveränitet försvarar vi Sveriges och Europas rätt till densamma.

Georgien genomförde i början av 2000-talet en rad betydelsefulla reformer som innebar mer demokrati, minskad korruption och friare marknader samt ett närmande till Nato och EU. Det möttes av missnöje från Kreml och militärt stöd till separatistiska grupper i två georgiska regioner. När våldet trappades upp gick Ryssland in med trupper i Georgien.

Den militära ockupationen av de georgiska regionerna följer det mönster som Ryssland har utvecklat under Putinregimen. Med Georgien 2008 och Ukraina 2014 skakade Ryssland om hela den ordning som lagt grunden för Europas säkerhet. Lägg till icke-konventionell krigföring på Västra Balkan, i Arktis, i Östersjöregionen och Europa som helhet genom desinformationskampanjer, påtryckningspolitik, cyberattacker och stöd till separatistiska grupper så ser utvecklingen dyster ut.

Tillsammans med kollegor i Europaparlamentet tog jag i somras initiativ till en resolution med anledning av att 10 år har passerat. Resolutionen tog tydlig ställning för att de ryska trupperna omedelbart måste lämna Georgien och för att EU ska se över sanktioner för dem som utfört grova människorättsbrott i de ockuperade regionerna – brott som har resulterat i tragiska dödsfall under det gångna året.

Som i andra delar av Europa pågår en intensiv propagandakampanj och påtryckningsförsök för att hindra Georgien att utvecklas till ett mer öppet och demokratiskt land. Ryssland har, i strid med internationell rätt, erkänt regionerna som självständiga stater och systematiskt satt upp gränskontroller för att förneka Georgien kontroll över sitt eget land.

För att bemöta den ryska krigföringen behöver vi i Europa dels försvara varje lands rätt till självbestämmande, men också rusta vår egen motståndskraft. Det handlar om att öka resurser till nationella försvar, stärka oss mot propaganda, vidhålla sanktioner och motverka penningtvätt av ryska svarta pengar.

Det handlar också om att stärka demokratier i vårt grannskap och att fortsätta utveckla EU:s associeringsavtal med länder som Georgien. Fördjupad integration utgör inget hot mot Ryssland, som Putinregimen vill påskina, men det hotar Rysslands möjligheter att styra Georgien eftersom det bygger på varje lands rätt till självbestämmande.

Europa måste stå enade gentemot det hot som Ryssland utgör mot öppna samhällen och stå enade i försvaret av de principer som har byggt vår frihet, fred och säkerhet. För alla de människor som i våra grannländer drömmer om en framtid i frihet och fred, men också för vår egen del. Den dagen vi accepterar ryska stridsvagnar som ockuperar andra länders territorium förlorar vi i förlängningen en del av vårt eget försvar.