Hoppa till innehåll

Anförande vid 90-årsdagen av Estlands självständighet

Anförande av Gunnar Hökmark, moderaternas delegationsledare i Europaparlamentet och vice ordförande i EPP-ED gruppen vid högtidlighållandet av 90-årsdagens av Estlands självständighet lördagen den 1 mars 2008 i St Jacobs kyrka i Stockholm

Herr Ambassadör, herr premiärminister, Mina damer och herrar,
Kära vänner,

Utan tanken finns inte friheten. Och utan modet tynar tanken bort.
Det går inte att skapa ett fritt samhälle om det inte finns en tanke om frihet, rättstat och den enskildes oförytterliga rättigheter. Det fria samhället förverkigas genom tanken på friheten. Och, som sagt, utan den tanken ingen frihet.
Förtrycket behöver ingen tanke och saknar varje form av vision, bara brutalitet och våld. Det behöver heller inget mod, bara övermakt och förakt för andras liv. Förtrycket är definitionsmässigt utan mod, för det vågar aldrig låta den fria tanken prövas mot dess egna idéer. Det är förtryckets och våldets karaktär.
Estland och det estniska folket har vuxit fram och existerar mer än många andra länder på grund av tanken om den egna friheten och modet att mot våldet, brutaliteten och övermakten stå upp för den. Aldrig gav ni upp! Never did you surrender!
Utan tanken om friheten och utan modet att stå upp för den hade vi i dag inte kunnat se ett fritt och oberoende Estland som en av Europeiska unionens 27 medlemmar, som ett fritt land i Europa, som ett europeiskt land i världen och som ett öppet samhälle för alla dess medborgare. Det är vad Estlands nationaldag handlar om för mig mer än mycket annat.
Ett folks gemensamma mod att stå upp för tanken om frihet, i strid med övermakt efter övermakt, i strid med våld och brutalitet, i konflikt med alla dem som föraktar livet och människors värde, i ständig strid med alla dem som ville glömma eller inget veta, i debatt med alla dem som inte kunde se den gemensamma kultur som format Estland, det estniska samhälle och estnisk gemenskap. Det var den sjungande revolutionen som la grunden för friheten men det var gemenskapen, modet och tanken om friheten som sången handlade om.
Och nu är vi här. I St Jacob kyrka i Stockholm, byggd och invigd i en tid då våra nationer var förenade över Östersjön, med universitetet i Tartu som det kanske i dag tydligaste exemplet en gemenskap som formade generationer på båda sidor vårt gemensamma hav. I dag är vi åter förenade i en union som syftar till en gemensam marknad, en fri rörlighet över gränserna, öppenhet mellan folk och samhällen samt gemensam solidaritet och säkerhet.
Det är en tanke som var avlägsen och fjärran när jag för 20 år sedan hade äran att få vara med om 70-årsdagen av den estniska statens tillkomst. Då talade människor som hit hade flytt. Då kändes tanken på att Sovjet inte längre skulle finnas men att Estland i stället skulle vara en självständig nation, medlem i Nato och i EU, så avlägsen. Då var det KGB som ansvarade för gränskontroller och alla andra kontroller.Idag håller vi på att avveckla gränserna mellan våra länder.
Jag kommer aldrig att glömma första gången jag besökte Tallinn 1989. Det var en grå och fattig vindpinad stad, vindpinad av socialistisk ekonomi och kommunistisk diktatur. Där mötte jag bland andra Tune Kelam, som i dag är en kollega till mig i Europaparlamentet. Och han sa en sak som har sin relevans i dag.
Han sa, ”Gunnar, I long for the day when Estonia will be just a dull country as Sweden.”
Han använde ordet tråkig med glimten i ögat för han menade något annat. Han menade när Estland var ett land som inte ständigt levde i dramatik och i rädsla, som inte var utsatt för ett oberäkneligt förtryck och beroende, som ständigt var i huvudrubrikerna på internationella nyheter och vars framtid var osäker.
Han menade inte tråkig utan normal, inte enformig utan trygg, han längtade efter den dag då pappor och mammor kunde gå till jobbet och veta att de skulle komma tillbaka till kvällen till sina barn, utan att stridsvagnar körde in i staden och utan att järnvägsvagnar åkte ut ur med deporterade medmänniskor.
Kära estniska vänner, härmed vill jag förklara att Estland i dessa avseenden har blivit ett tråkigt och normalt europeiskt land och det är en glädje, för det är den normaliteten som ger livet glädje och trygghet, det är i den normaliteten som framgång och nya möjligheter kan skapas.
Den gången, för lite mindre än 20 år sedan, träffade jag också en skäggig och lite lunsig akademiker som två år senare skulle bli det fria Estlands förste premiärminister, nämligen Mart Laar. Jag glömmer aldrig den frukost vi åt på Hotel Palace och de två Kiwi- frukter Mart tog med till sina barn som aldrig hade smakat dem. Det var en annan tid och det var en annan värld.
Nu lever vi i en ny tid och en gemensam värld, där Estland på grund av tankarna om friheten och modet att leva upp till dess krav är Europas mest dynamiska ekonomi och ett samhälle som präglas av en förändring som ger medborgarna ett allt rikare liv.
Tallinn är inte längre en stad vindpinad av socialism och kommunism utan en huvudstad i ett land som växer och utvecklas med enskilde människors frihet och arbete som grund. Estland är ett land som är ledande inom ett antal olika områden inom Europa. När det gäller förmågan att använda modern informationsteknologi i medborgarnas och demokratins tjänst. När det gäller förmågan att omvandla en gammal planekonomi till en internationell och globalt öppen ekonomi. När det gäller förmågan at förena människor över kulturella gränser.
Det var aldrig en självklarhet att de 20 åren från frigörelsen till nu skulle gå på det viset. Det var tanken på friheten och modet att leva upp till dess krav som har gjort detta möjligt och som har gett Estland en utveckling så mycket rikare och vidare än många andra länder med samma arv.
Europa bidrog till Estlands utveckling men Estland bidrog till att ge Europa en unik historisk omvandling präglad av stabilitet och försoning som vi inte har någon historisk motsvarighet till.
Den fredliga frihetskamp som var Estlands kännetecken hade en avgörande betydelse för utvecklingen mot dagens fredliga och stabila Europa. Dagens Europa har det framväxande Estland och dess baltiska grannar att tacka för en fred och stabilitet som är gör vår generation européer unik.
Det estniska folkets förmåga att stå fasta kring demokratins och frihetens värden är lika avgörande i dag som den var då. Utmaningarna mot frihet och demokrati är inte något som kan avfärdas med att de hör historien till.
I dag ser vi hur en ny rysk intressesfär växer fram i Europa. Från Georgien och Moldavien, över Kosovo till Serbien och Bosnien. Där ser vi hur regimen Putin agerar efter samma politiska agenda som har präglat utvecklingen i Ryssland. Nationalistiska idéer och motsättningar tillåts dominera över rättstatens och toleransens värden. Och som alltid är det friheten och demokratin som förlorar när brutalitet, politiska påtryckningar, övermakt och hot om våld dominerar.
Det är en agenda som om den tillåts vara framgångsrik kan nå till vår del av världen. Den förra vårens våldsamheter i Estland visar att den aggressiva nationalismen har den ryska regimens stöd inte bara när den utövas i Kaukasien och på Balkan utan även i vår del av Europa.
Det finns bara ett sätt att stå emot detta mina vänner. Och det är det sätt som Estlands nationaldag påminner mig mer än något annat. Nämligen tanken om friheten och modet att leva upp till dess krav.
Så länge den tanken levde och så länge modet fanns räckte förtrycket inte till att hantera det estniska folkets krav på självständighet och frihet. Där den tanken fanns fanns också en frihet som stod emot förtrycket hur brutalt det än var och med vilken övermakt det än utövades under.
Det har format dagens fria och självständiga Estland. Det gjorde att det estniska folket aldrig vare sig här i Stockholm, runt om i världen eller i Estland gav upp. Och låt oss ha det som vår gemensamma lärdom av det fria Estland. Det är genom att sluta upp bakom var och en, bakom den minsta medlemsstat i europeiska unionen, som vi värnar vår gemensamma frihet. Och jag kan lova er, jag kommer ständigt verka för att Europeiska unionen ska hävda varje enskild medlemsstats intressen när de är hotade. Det är bara genom att värna den enskilda medlemsstatens säkerhet som vi värnar vår gemensamma frihet.
När det gäller att värna frihet och rättstat, när det gäller visa mod i den dagliga verklighet som alltid innebär en utmaning för frihet och demokrati, när det gäller att våga dra en gräns mellan det som är frihetens odelbara värden och det som är oförmågan att hävda mänskliga fri- och rättigheter i en värld där demokrati och frihet fortfarande inte är självklara, låt oss säga oss denna dag: aldrig ger vi upp. Never shall we surrender.
Bättre än så kan vi inte hedra dem som i årtionden har stått upp för frihet och självständighet i Sveriges grannland, i det fria och öppna Europas Estland. Estland är en symbol för tanken om frihet och modet att stå upp för den! Det är något att fira en dag som denna!