Fru talman!
När det gäller statligt stöd till kolindustrin är min uppfattning att vi bör ha som uppgift att göra allt vi kan för att den europeiska ekonomin ska bli så konkurrenskraftig som möjligt. Det gäller inom område efter område. Vi måste ha det som mål när det gäller bilindustri, verkstadsindustri, medicinsk industri. Det som är nödvändigt för att vi ska kunna vara framgångsrika är att vi förmår att omvandla vår ekonomi till att klara av kraven från den moderna konkurrensen och den globala ekonomin.
Det är mot den bakgrunden som jag ställer mig mycket tveksam till att man nu ska förlänga de statliga bidragen till olönsamma kolgruvor. Det innebär att vi på statlig nivå binder pengar i verksamheter som vare sig är lönsamma, kan bära den sysselsättning som man talar om eller bidrar till en förbättrad miljö. Det innebär också att den omvandling som vi behöver för att nå riktig konkurrenskraft blir långsammare.
Det innebär att vi försummar att utvecklas inom andra områden. Det innebär också att när åren har gått är människor fortfarande sysselsatta i industrier som inte erbjuder en långsiktig trygghet och en möjlighet att försörja sig. Det innebär också att när åren har gått kommer de regioner som vi nu talar om fortfarande att vara kvar i ett beroende av att använda sig av kolbrytning i det som är olönsamma kolgruvor.
Mot denna bakgrund menar jag att vi ska stödja kommissionens förslag, och vi kommer att rösta för det.