Vi lever i ett vettlöst överflödssamhälle, säger Isabella Lövin i dagens SvD. Kanske som en förklaring till den anti-tillväxtpolitik som hon å ena sidan står för, och som en ursäkt för den massiva utgiftspolitik hon å andra sidan driver. Tanken på det vettlösa överflödet är en avlägsen tanke för de allra flesta svenskar, ser vi oss runt omkring i världen är det välståndets segrar över extrem fattigdom som borde inspirera till ytterligare segrar för att bidra till ett värdigt liv för alla dem som lever i misär och ständig oro för dagen, där varje dag är en fråga om överlevnad, inte om överflöd.
Det gäller också, om än i mindre dramatisk form, i det svenska samhället. Föräldrar med ett handikappat barn, låginkomsttagare som har det svårt att få dagen och månaden att gå ihop, arbetslösa och människor i utanförskap till en arbetsmarknad och bostadsmarknad som med regleringar som murar hindrar tillväxt och välstånd att komma fler till del. Familjer som har svårt att få ihop till semester, som inte talar om att kunna flyga som en självklarhet, och för Lövin ett motvilligt överflöd i hennes vardag, utan som en dröm om en semester bort från vardagen. Unga och äldre som kämpar med amorteringar som blir än mer omöjliga, inkomsttagare som sliter med att klara sig under ständigt högre skatter för att finansiera ständigt högre offentliga utgifter som Lövin och hennes regering vill driva fram som om det vettlösa överflödet blir mindre allvarligt när det är hon och hennes regeringskolleger som bestämmer över oss.
Ständigt nya transfereringar, subventioner till el-cyklar och byggföretag men minskning av RUT och ROT och den arbetsmarknad som handlar om att ta vara på vår vardag och våra hem bättre. Lövin tycks leva i uppfattningen att folket lever i överflöd medan det inte berör de styrande och framförallt inte den regering som ständigt tycks anse att den har miljarder för att anslå till det som för stunden fångar rubrikerna i media. Det är inte en ovanlig inställning. Makten och överheten har ständigt lockats att tycka att medborgarna lever i ett överflöd medan de egna livsvillkoren är rättfärdiga.
Men hon liksom andra gröna doktrinärer glömmer att människan ständigt har lyckats att utveckla sig genom sina tankar, uppfinningar och genom respekten för den enskildes värdighet. Vi använder i dag mindre och mindre för att åstadkomma mer och mer. Tillväxt är inte synonymt med ökad användning av råvaror eller av människors fysiska arbete utan med prioriteringar, tillväxt och tankar. Datorer, mobiler och moderna transporter bygger på en ständigt allt högre teknologisk utveckling som ger högre värde men mindre råvaruanvändning. Och så kommer det fortsätta. Våra fantasier, innovationer, idéer och förhoppningar styr oss mot det som ger högre värde, eftersom vi kan utveckla det och vi prioriterar det, vilket ger en högre tillväxt men det innebär inte en utplundring vare sig av vår eller av Isabella Lövins verklighet.
Det verkliga överflödet vi har i vår värld är människor tankar, idéer och kunskaper liksom fantasier och visioner. Det som hindrar detta överflöd att komma till full användning är alla de regleringar och hinder som reglerande politiker älskar att använda när de ska styra sina folk bort från det som de anser vara ett onödigt överflöd. När Lövin subventionerar byggnadsföretag, elcyklar och ständigt ökande offentliga utgifter styr hon fram en konsumtion som präglas av ineffektivitet och bristande prioriteringar, samtidigt som hon genom sin skattepolitik prioriterar det offentligas utgifter oavsett innehåll och motverkar det företagande som ger oss ökat välstånd för alla dem som behöver det. Hon förespråkar sitt eget styrda vettlösa överflöd men är emot människornas egna sökande till välfärd. Men, det är så enkelt som så, andras välfärd är inte överflöd om man inte är blind för att andra människor har andra behov och drömmar än den som den politiska makten vill förse dem med.