Samtidigt som Europa ställer sig upp mot terrorn meddelar Jan Myrdal-sällskapet att Leninpriset i år tilldelas Mikael Wiehe. Terrorns vänner är lika skamliga oavsett vilken beteckning de uppträder under, skriver Gunnar Hökmark
I Strasbourg manifesterade Europaparlamentet sitt stöd för terrorns offer och familjer och för alla dem som nu står upp för det fria samhället. På vägen till parlamentet såg jag beväpnade soldater utanför en judisk butik och en judisk skola. Frankrike är i dag ett land som reser sig mot terrorn och mot mördandet. Parollen ”Je suis Charlie” har fått en vidare innebörd än solidaritet med de mördade på tidningens redaktion. Den har i Frankrike blivit ett uttryck för stödet till det fria och öppna samhället och människors rätt. Terrorns idé är skrämma människor till tystnad, flykt eller undergivenhet. Dess logik bygger på föraktet för den enskilda människans frihet och rätt till liv.
Samtidigt som Europa ställer sig upp mot terrorn och till stöd för dess offer meddelar Jan Myrdalsällskapet att dess stora pris, Leninpriset för 2015 tilldelas Mikael Wiehe. Det är på Varbergs stadsteater som en samling demokratiföraktare och diktaturentusiaster ska samlas för att hedra Lenin.
Lenin är den som utvecklade och genomförde den moderna och politiska teorin om terror och terrorism. I ett Ryssland som efter tsardömets fall var på väg mot demokrati la han grunden för årtionden av sovjetiskt brutalt förtryck och kommunistiskt mördande präglat av förakt för människolivet.
Företagare, bönder, präster och människor som ville eller var något annat än undergivna kommunister skulle dödas genom en terror som skrämde andra till tystnad och eftergivenhet. När det så kallade kulakerna, det vill säga självägande bönder vägrade inrätta sig i förtryckets lokala sovjeter telegraferade han till sina underlydande i Niznij Novgorod:
”Ni måste omedelbart inrätta en trojka med diktatorisk makt och gå in för massterror. Ni måste skjuta eller deportera alla de hundratals prostituerade, som förleder soldaterna att dricka, och alla de förra officerarna, osv. Inte en minut får gå förlorad. Handla kraftfullt och kontrollera allt. Den som påträffas med vapen skjuts. Deportera i massor alla mensjeviker och andra misstänkta element.”
Och några dagar senare, för att försäkra sig om att inga missförstånd skulle uppstå och att inga skulle slippa undan telegraferade han än tydligare:
”Kamrater! Upproret bland de fem kulak-volosterna måste slås ned skoningslöst. Hela revolutionens intresse kräver detta, eftersom vi nu har framför oss vårt slutgiltiga avgörande slag ”med kulakerna”. Vi måste statuera ett exempel. 1) Ni måste hänga (och häng dem så att folk ser det) minst 100 beryktade kulaker, rika samt blodsugare. 2) Publicera deras namn. 3) Beslagta all deras säd. 4) Avrätta gisslan i enlighet med gårdagens telegram. Detta måste utföras på ett sådant sätt att folk i en omkrets av hundratals mil kan se, darra, veta och skrika: låt oss kväva och strypa de blodtörstiga kulakerna. Telegrafera att ni har fått anvisningarna och effektuerat dem. Hälsningar Lenin. P.S. Använd era mest hårdföra män för detta.”
Det finns ingen skillnad mellan detta och det som ISIS gör i norra Irak och i Syrien. Massmördandet kom att omfatta närmare 500 000 bara under revolutionstiden. Den svält som mördandet av bönderna ledde till användes i politiska syften för att tvinga människor in i den sovjetiska diktaturens ramar. Den kostade uppemot 5 miljoner människor livet.
Terrorn, massmördandet och föraktet för människors liv var inte ett misstag, en överlöpning, underlydandes missförstånd utan Lenins vilja och metod för att skapa ett totalitärt förtryckarsamhälle. För att strukturellt inordna terrorn i det sovjetiska samhället etablerade han Tjekan som kom att bli KGB. Det blev mer än 70 år av förtryck och massmördande. Det är detta som Jan Myrdalsällskapet vill fira och högtidlighålla genom det stora Leninpriset. Och det är detta som Wiehe ska hedras av.
Mikael Wiehe är ingen Charlie utan tvärtom en anmärkningsvärt stolt Leninpristagare. Terrorns vänner är lika skamliga oavsett om de uppträder under religiös eller politisk beteckning. Ska vi värna det fria samhället måste gränsen mot dem dras lika kompromisslöst oavsett vilka syften de tjänar. Att de kan spela på gitarr ursäktar inte. På Varbergs stadsteater kan de sjunga Nous son Lenin för att klargöra vilken sida de står på.
Gunnar Hökmark,
delegationsledare Moderaterna Europaparlamentet