[BILD1]Det är tråkigt att Kristina Axén-Olin nu avgår. Tråkigt för moderaterna och för Stockholmarna men allra mest tråkigt är självfallet att hon själv känner att hon inte vill fortsätta. Många skriver just nu att Kristina är en utmärkt kommunikatör. Det är nog att göra det enkelt för sig. Saken är att hon är en människa och en politiker som har något att kommunicera. Det är just nu en förlust för Stockholmare och moderater men likväl en styrka och en tillgång hon bär med sig.
Har precis anlänt till Portoroz i Slovenien för en tvådagarskonferens där jag i morgon leder överläggningar om klimatpolitiken och energifrågorna. Just nu arbetar vi i Europaparlamentet med en lång rad olika frågor i tvärsnittet energi/ klimat, nämligen energimarknadslagstiftningen, frågan om förnyelsebara bränslen, bilutsläpp och utsläppsrätter.
Även om den brittiska tidningen Guardian inte tillhör de vanligaste tidningarna här vid Adriatiska havet noterade jag att mitt svar till Polly Toynbee, en i Storbritannien aktiv moderatätare som verkar ha suttit inspärad med Mona Sahlin åtminstonne 24 timmar,
var infört i tidningen Det retar mig särskilt när socialdemokrater angriper friskolor. Då mer än någon annan gång avslöjar de att det inte är människorna man tänker på utan sin egen makt att bestämma över andra i tron att man vet bättre än andra.
Gårdagen blev för min del en dag kring upprepade diskussioner och förhandlingar kring energimarknadslagstiftningen. På vårt gruppsammanträde diskuterade vi frågan i all korthet för att sedan återvända till den i den minde byrån och därefter i förhandlingar med mellan de olika gruppernas företrädare, där vi från vår sida nu verkar få bort tankar på att reglera hur priser ska sättas och marknadsandelar bestämmas samtidigt som vi är på väg att få en samsyn kring att den regionala utvecklingen av den europeiska elmarknaden inte ska bygga på definierade gränser utan på en gradvis sammanväxning som binder länder och nät samman.
Den stora frågan handlar om vi ska ha en rejäl konkurrens mellan olika leverantörer genom skilda nät eller om vi ska ha de gamla producenternas nät och deras kontroll över distributionen. Det kallas i detta sammanhang ownership unbundling och här delas vi inte så mycket utifrån partigrupper utan länder. De länder som gärna vill ha stora monopol och kontroll slåss mot tanken på att öppenheten ska råda lika för alla. Den frågan får jag återkomma till.
Dagen gav dessutom tillfälle till ett möte med vår bilgrupp inom EPP-ED, där jag för övrigt fortfarande saknar input och tanker från Volvo och Saab om hur miljörena bilar ska kunna inlemmas i lagstiftningen om utsläppsmängder från bilar.
Och på kvällen i går blev det middag med Cristina Husmark Pehrsson och hennes medarbetare på stan, med diskussion kring förberedelser inför det svenska ordförandeskapet.