Despotins vänner blir fler och fler. De som vill öppna dörren för den kittlande tanken att bestämma över andra, i tron att de egna idealen helgar medlen, blir allt gladare att lufta tanken om demokratin som en onödig begränsning.
I veckan skrev 87 ”influencers” att svenska folket behöver en ”stark man” som kör över oss och struntar i vad vi tycker för att rädda klimatet. Tanken att det kan finnas olika uppfattningar om vilken politik som bör föras och vad som är effektivt påverkade inte den ytliga uppfattningen att demokratin skulle vara klimatets fiende. Fler har börjat tänka att demokratin är ett hinder. Antingen ska man åsidosätta demokratin eller så ska man ”för att rädda jorden” tänka vid sidan om boxen.
Vägen till helvetet är kantad med goda avsikter där ändamålen helgar medlen. Proletariatets diktatur var ju till för proletariatets bästa. Despotins vänner säger sig alltid vilja väl. Men de vill inte väl om de utanför demokratins fri- och rättigheter vill tvinga folket att underkuva sig deras uppfattningar, hur mycket de än älskar sina egna uppfattningar och egna röster.
För en tid sedan skrev jag på Expressen Debatt om hur dåvarande demokratiminister Alice Bah Kuhnke, tillika en av två av Miljöpartiets toppkandidater, såg på Miljöpartiets andre toppkandidat Pär Holmgren när han ansåg det vara bra att tänka ”utanför boxen” gällande demokrati och den frestande despotin. Vare sig Holmgren eller Bah Kuhnke svarade.
Nu har vi en ny demokratiminister, Amanda Lind, som inledde sitt uppdrag med att hylla Mehmet Kaplan för sina pionjärinsatser som statsråd, ett uppdrag som förenades med att han umgicks nära och förtroligt med en terrororganisation och fick avgå. Hon har nu förtydligat att hon aldrig menade att hylla honom och heller aldrig tidigare har gjort det, vilket motsägs av dokumenterade uttalanden från tiden vid Kaplans avgång. Nu har Lind däremot inte bara en möjlighet, utan också en uppgift som demokratiminister, att klargöra att hon inte accepterar dem som öppnar dörren för diktaturens tankar.
Det är nämligen fler som frestas av den öppna dörren mot diktaturen. I tidningen ETC skrev redaktören Andreas Gustavsson en ledare med anledning av min fråga och stämde in i Holmgrens analys: ”Marknaden förstör. Marknaden bekymrar sig heller inte för politiken, som inte har gett den anledning. Är det äkta demokrati? Nej, det är bara förvildad kapitalism.”
Just detta att underkänna demokratin som varande inte en ”riktig demokrati” har varit ett tema för alla vänner av despoti. Från de diktaturer som i Östeuropa valde att kalla sig ”folkdemokratier” till de fascistiska ledare som säger sig företräda folket, i en slags konflikt med den förljugna demokratin. Men att ETC stämmer in i despotivännernas kör ska inte förvåna. Den samlar skribenter som aldrig riktigt kommit över ”folkdemokratiernas” fall. Det allvarliga är att de vädrar morgonluft när ledande politiker för ett regeringsparti ifrågasätter demokratin.
Och nu skriver 87 influencers en artikel där de kräver av Stefan Löfven att han ska köra över folket, med vad de kallar en statlig ishockeytackling: ”Vi behöver någon som styr om en nation av över-dagen-flygande karriärister till en nation av skypeande eko-aktivister. Vare sig vi vill eller inte. Denna någon är du.”
Det är i klimatfrågans mjuka sken ett uttryck för den ständiga drömmen om den starke mannen, som kör över folket, vare sig man vill eller ej. Det är så man öppnar dörren för ett samhälle där demokratin relativiseras.
Det är inte bara förvillat vad gäller demokratins självklarhet, utan också i sakfrågan. Sverige är det land i världen som har minskat sina CO2-utsläpp mest sedan 1990-talet. Detta tack vare en politik som inte lekte med symbolfrågor – som dessa influencers tror ska förändra världen (lägga undan icke-ekologiska jordgubbar, elcykla och kvotera flygresor) – utan som ersatte fossila bränslen med icke-fossila bränslen, som effektiviserade energianvändning genom utvecklingen av teknik och som gjorde detta möjligt genom ekonomisk tillväxt. Den visade att det fria och öppna samhället är överlägset despotins.
När Sverige nu 2018, under en tid av symbolhandlingar, ökade utsläppen mer än i Trumps USA beror det på att avvecklad kärnkraft har tvingat fram ökad fossil kraftproduktion. Den avvecklade kärnkraften hade i sin tur genom export kunnat minska de baltiska staternas koleldade elproduktion avsevärt. Fyra elefanter väger nämligen mycket mer än fem myror. Den bredbasiga utvecklingen väger mer än presskonferenser om elcyklar. En stålindustri i Norrland som eliminerar CO2-utsläpp får betydelse inte bara för Sveriges utsläpp utan för exemplets makt i hela världen.
Den svenska minskningen har i utsläpp mätt en marginell betydelse för den globala utvecklingen. Det är genom att visa att vi kan förena minskade utsläpp med ökad tillväxt och bekväma sanningar som vi kan få med oss en hel värld på de förändringar som krävs och därmed göra skillnad. Det gör vi inte genom politiska åtgärder som kräver despoti för att utföras, utan genom det öppna samhällets utveckling och debatt.
Vad säger demokratiministern till dem som vill relativisera och underminera demokratin? Vad säger Miljöpartiet? Dess språkrör? De andra kandidaterna om sin egen toppkandidat till Europaparlamentet?