Det fanns som sagt ingen anledning att gråta över att brutala iranska förtryckare har eliminerats av amerikanska och israeliska attacker. Den iranska regimen har varit och är tyvärr fortfarande unik i sin grymhet och hänsynslöshet mot människors liv och frihet. Den har haft sina tystnadens vänner.
Den svenska Löfven-regeringen gjorde ett skamfullt regeringsbesök 2017 samtidigt som en ny våg att demonstrationer och protester svepte över Iran och slogs ner med massmördande och fängslanden. De kvinnliga svenska regeringsföreträdarna spelade snällt med i diktaturens förtryck av kvinnor samtidigt som de trodde sig sprida den feministiska utrikespolitikens välsignelser. Men för de flesta andra betraktare har den iranska regimen stått för en osedvanlig grymhet och aggression, mot omvärlden och mot de egna undersåtarna.
Det finns ingen regel i folkrätt eller internationell rätt man har respekterat utan snarare har man i förakt ignorerat dem samtliga. Iran har fört krig mot omvärlden genom framförallt Hamas, Hizbollah och Huthirebellerna i Jemen. Man har hotat att utplåna Israel och byggt upp en kärnvapenförmåga och missilkapacitet för att visa att man menar allvar. Det finns ingen folkrätt som skyddar en regim som för krig mot andra och massmördar sina egna.
Tyvärr har det också funnits en omfattande naivitet i förhållande till det amerikanska agerandet och dess mål. Det har som jag tidigare skrivit inte handlat om att befria det iranska folket utan snarare att installera en diktatur som följer amerikanska direktiv. När jag i medier sett politiker som hävdat att USA har ”gör jobbet åt oss andra” kan man fundera på vilket jobb som anses ha utförts.
Genom att det inte funnits några tydliga mål för kriget har det heller inte något slut. Bombningarna som nu fortsätter fram och tillbaka presenteras mer som ett sätt att demonstrera amerikansk överlägsenhet snarare än markera stöd för demokrati och frihet. De präglas av ett förakt för krigets offer som är uppseendeväckande och en oklarhet över vad man gör, vad som händer och vad man har planerat för.
Resultatet av detta är att den iranska regimen nu snarare har stärkts i Iran och stärkt sin roll i regionen genom att visa att man kan stänga Hormuzsundet samtidigt som det är ytterligt oklart var uran och annan materiell för tillverkning av kärnvapen finns och vem som kontrollerar dessa. Det som däremot är klart är att den iranska regimen kommer att vilja visa sin makt över andra och man kommer sannolikt så snabbt som möjligt utveckla kärnvapen för att ställa sig i Nordkoreas situation.
Det blev ingen befrielse men kriget fortsätter. De som i konflikt med andra har jublat över ett planlöst krig ignorerar att Trump har gjort ayatollorna mäktigare, oppositionen svagare, Putin starkare och Västvärlden mer utsatt. Mellanöstern har inte blivit säkrare utan osäkrare och detta drabbar Israel mest av alla.
Vare sig Trump eller Netanyahu hade några höga mål med kriget. Det riskerar att nu undergräva det långsiktiga amerikanska stödet till Israel samtidigt som det har gjort att Netanyahu har ställt Israel på Trumps sida mer än på USAs samtidigt som han stöder Putins handgångne man Putin snarare än att utveckla relationer med de fria världen som är den viktigaste långsiktiga garanten för Israel.
Föreställningen att Europa hamnat vid sidan om förhandlingar genom att inte delta i ett planlöst krig som överhuvudtaget inte sökt sin motivering i folkrätt eller internationell rätt missar att det är ett krig som nu drabbar en hel region och ytterst hela världen på grund av en amerikansk politik som saknar värden och rationalitet. I en tidning såg jag att någon tyckte det var illa att Europa inte var med och förhandlade med Trump om Ukraina, som om vederbörande inte insett att Trump förhandlar för Putin medan Europa står upp för Ukraina. Vi ska självklart inte sitta på samma sida som de som vill stycka Ukraina för att dela på naturtillgångarna.
Det vi nu ser är att det är Europa som står fast vid stödet till Ukraina, samtidigt som Europa utvecklar fler handelsförbindelser världen över. Vi får hoppas att normala förhållanden kan inträda kring den Persiska viken och i Mellanöstern. I den delen skadar det inte att Iran har förlorat mycket vapen men samtidigt är det farligt att vi nu har en iransk regim som fortsatt kan bekämpa världen omkring den utan några restriktioner. Trump har inte gjort jobbet åt någon annan än sig själv och denna gång verkar det dessutom slå tillbaka även på honom. Europa står inte vid sidan om utan på en annan sida.