[BILD1]Den i världen mest anmärkningsvärda säkerhetspolitiska utvecklingen ser vi i Iran. Den möter på intet när den uppmärksamhet i nationell och internationell debatt som den borde leda till. Ett land som uttalar sig för att utplåna ett annat, som utvecklar antisemitiska budskap som på 19390-talet, som hotar sina grannar, som understöder att demokratiska regimer kastas över ända, som finansierar terrorism, som utvecklar medeldistansrobotar och en kärnteknologi i strid med det internationella samfundets regler som man själv har accepterat.

Det är anmärkningsvärt att denna utveckling trots allt – även om man tar hänsyn till diskussion och beslut i säkerhetsrådet om sanktioner, som har suttit långt inne – inte leder till större debatt och analys i den säkerhetspolitiska debatten i våra länder.

[BILD2]De sedvanliga demonstranterna utanför ambassader har lyst med sin frånvaro. Den fredsrörelse som demonstrerade mot amerikanska kärnvapen, men inte sovjetiska under 1980-talet och mot kriget i Irak verkar inte ha hört att Iran lovar krig för att utplåna ett annat land och skryter med att man utvecklar den kärnteknologi som man i alla andra sammanhang demonstrerar emot.

Brian Walden skriver i en krönika några reflektioner om vår hållning i det historiska perspektivet som är väl värd att läsa oavsett vad man tycker om hans slutsatser.