Länge gjorde socialdemokraterna den sociala ingenjörskonsten till sin politiska ideologi. De skulle lägga livet tillrätta för de enskilde, i vetskapen att de med sin kunskap och rationalitet visste vad som var bäst för oss alla. Därför fick det inte finnas andra barndaghem än offentliga, bara kommunala skolor och bidrag utformades för att vi skulle leva livet så som de tyckte var förnuftigt och rätt. Det var politikens allsmäktighet.
Nu för de detta steget vidare till dockskåpsperspektivet. Nu vill de också i landstingets regi och lokaler lägga livet till rätta så vi ska hinna skratta, älska och prata genom att vi ska kunna lämna in tvätt och hämta matkassar i tunnelbanan. Där ska vi kunna få betjäntservice. Just där, av något skäl.
Det är som om de tror att detta kan kompensera för höjda skatter, som gör det svårare att köpa tjänster och ger oss mindre marginaler, efter att de vill att trafiken ska kollapsa så att köer blir det normala på gatorna och efter att de har tagit bort rut-avdraget. Skillnaden mellan allt detta är att de gör människor möjlighet att ordna vardagen som vi själva vill. Men socialdemokraternas Jämtin vill att vi ska göra det i landstingets lokaler på det viset som hon och oppositionslandstingsrådet Batljan vill att vi ska göra det, i kollektiv regi efter deras ide´.
Så höj skatterna, hindra trafiken, gör det svårare att hinna hem, motarbeta hushållsnära tjänster och låt folk gå ner i tunnelbanan för att lämna tvätten till en betjäntservice. Möjligtvis är de inte medvetna om att det finns kemtvättar överallt längs Stockholms gator. Men de vill att undersåtarna ska skratta, älska och prata på det viset som de arrangerar det hela. Det är sorglustigt, också för att det är ett parti i förfall som inte har mer att säga om sjukvård, trafik och familj än att de vill ge oss betjänter i tunnelbanan.