[BILD1]Försvarsfrågan är under uppsegling. Svenska Dagbladet som i en artikelserie visat hur kostnaderna är större än resurserna har visat på en försvarskris som tydligen vare sig försvaret eller försvarsdepartementet varit medvetna om. Nu är den inte så konstig, trots allt. Tvärtemot vad som är den allmänna uppfattningen har försvaret i dag fler skarpa militära uppgifter än vad man hade under det kalla kriget. Då var syftet att vi inte skulle använda försvaret och materiell fanns, eller fanns inte, i föråd och på övningar. Nu är syftet att det ska användas och både materiell och trupp används i skarp verksamhet, i Afghanistan, Liberia, Kongo eller Kosovo.

Det kostar pengar och ställer krav på resurser som det inte går att kompromissa om. Samtidigt så ökar kraven på det svenska försvarets förmåga att bidra till internationella insatser. Detta påpekade jag i mitt särskilda yttrande till Försvarsberedningens rapport 2004:

”Rapporten tar inte hänsyn till de kostnader och resurser som krävs för att i en väsentligt större skala än i dag ha en internationell förmåga och kostnaderna för att utnyttja denna och den tar heller inte hänsyn till de krav som den snabba förändringen av den europeiska säkerhetsstrukturen ställer. ”

Det som hänt sedan dess är att försvaret har förlorat ytterligare resurser samtidigt som det i år kan komma att genomföra sina största fredstida operationer i modern tid genom Nordic Battle Group och samtidiga åtaganden i bland annat Tchad, Kosovo och Afghanistan. I samtliga dessa operationer saknas eller behövs viktig materiell till skydd för de enskilda. I samtliga dessa och i andra fall krävs en utbildning utan kompromisser med samma typ av materiell som ska användas och som nu används i pågående operationer.

Det kräver en utbildning som är större än dagens utbildningsomgångar samtidigt som de internationella insatserna kräver utgifter som inte kan skjutas på.

Detta problem löser man inte genom att minska materiell tillförseln till det nya försvaret helt enkelt av det skälet att det nya försvaret inte har samma möjlighet att använda gammal materiell som det gamla förådsställda försvaret.

Den ryckighet som vi nu ser i materiellbeställningar innebär inte besparingar utan att materiell som beställts för att den behövs för de uppgifter som försvaret har kommer att få köpas plötsligt och till sämre förutsättningar. Det är konstigt att försvarsmakten har så svårt att se hur ekonomin utvecklas men det är minst lika konstigt att så många tror att nya uppgifter kan lösas med mindre resurser. Mindre pengar ger mindre möjligheter. I en värld som ställer nya krav på svenskt försvar både i vår närhet och utanför Europa är det regeringens ansvar att de uppgifter som försvaret har också motsvaras av resurser. Det förminskar inte försvarets ansvar att kunna hålla reda på pengarna.