Vi befinner oss i en sysselsättningskris, säger socialdemokraternas Thomas Östros, med anledning av debatten om sysselsättningen och om sysselsättningsstatistiken. Det intressanta är väl inte att han menar att Fredrik Reinfeldt medvetet har använt fel statistik i debatten utan snarare att han som summering av sysselsättningskrisen och statistikdebatten inte förmår att hävda mer än att sysselsättningsökningen är marginell: ”Tittar man på en lägre tidsperiod, till exempel sista kvartalet 2006, med sista kvartalet 2009, så handlar det om några tusen sysselsatta i skillnad.”
Det skulle ju kunna anses vara rätt hyfsat med tanke på att 2006 var högkonjunktur och 2009 var i djupet av den ekonomiska krisen. Om sysselsättningskrisen för Östros består i att regeringen i ekonomiska kristider inte förmått öka sysselsättningen med mer än lite grann får han nog svårt att driva igenom det gentemot väljarna.
Hade han varit lite mindre ivrig att attackera att det var ett fel i den statistik som Fredrik refererade till hade han kanske insett att han, trots felet, erkänner att sysselsättningen har ökat i den ekonomiska krisen, från socialdemokratins högkonjunktur till en unik global lågkonjunktur. Så dåligt är väl inte det Östros?