Under dagen partistyrelsesammanträde, där jag nog inte avslöjar någon hemlighet att frågan om valet kom upp. Det var vid genomgång av de olika sakfrågorna en rätt optimistisk bild som växte fram, där socialdemokraternas agerande inte minst är en tillgång för dem som vill se en fortsatt alliansregering.
När Sahlin hävdar att regeringen har spelat bort statsfinanserna möts hon av den faktiska verkligheten att de svenska statsfinanserna är de mest stabila i EU medan socialistiskt styrda Spanien och labour-regerade Storbritannien till hör det motsatta lägret. De valde liksom USA att möta krisen med mycket stora offentliga underskott, för att på den vägen stimulera ekonomin. De sitter nu med mycket stora lån, stigande räntor och en hög arbetslöshet likväl.
Då, när krispolitiken diskuterades, ställde europeiska socialdemokrater krav på ännu större stimulanser i form av ökade utgifter. Så var det i Europaparlamentet, i den allmänna politiska debatten gick förre danske statsministern Nyrup-Rasmussen i täten för en kritik mot Europas moderata och konservativa regeringar, på temat att man inte tog krisen på allvar. I Sverige hävdade socialdemokrater att man skulle öka underskotten, det fanns dem som liksom vänsterpartiet ville ta bort utgiftstaken helt.
När jag som EPP gruppens företrädare arbetade med inriktningen av återhämtningspolitiken var det socialdemokraterna som var motståndare till ansvarsfulla finanser parlamentets. Våra krav på begränsade underskott och stopp för nya statsstöd genomfördes mot socialistisk vilja. Vi ställde krav på kontrollerade statsfinanser, begränsade underskott och tydliga regler för återgång till balans. De ville öka utgifterna och ursäkta ökade underskott.
Detta var den socialdemokratiska politiken runt om i Europas länder. Hade vi följt den hade vi haft rekordhöga underskott och en mycket hög arbetslöshet med svårigheter att få ekonomierna att återhämta sig på grund av en unik skuldbörda. Så är det i de länder där man genomförde strategin.
Barack Obama förlorar val på grund av den skuldbörda han tagit på landet. Samtliga bedömare förutsätter att Brown kommer förlora när det blir val i Storbritannien. I Spanien har politiken lett till rekordstora underskott och extremt hög arbetslöshet. Det skedde inte av sig själv utan på grund av en medveten politik som svenska socialdemokrater slöt upp bakom och ville genomföra i Sverige.
Här har vi kanske en förklaring till den europeiska socialdemokratins marginalisering. I Italien är man inte stor. I Frankrike saknar man betydelse. I Tyskland har man gjort sitt sämsta val så långt människor kan minnas. Och i Sverige har man svårt att formulera ett budskap. Än säger man det som man tidigare var emot, att man ska få välja skola, samtidigt som man uttrycker misstro mot valfriheten. Än säger man att regeringen har fört in statsfinanserna i kaos samtidigt som man vill öka utgifterna mycket mer än man vill öka dem. Än säger man att man vill höja skatterna tills man får ta ställning till om man vill knäcka vanliga människors ekonomi.
Den svårighet som den europeiska socialdemokratin så uppenbarligen har ser vi också i hur den svenska har så svårt att formulera ett trovärdigt alternativ för ekonomi och jobb. Socialdemokraterna är out of touch. Vet inte vad de vill förutom de reflexmässiga ugiftsökningarna och skattehöjningarna. Men om väljarna vill ha stabila offentliga finanser och lägre skatter för att det ger ökad trygghet? Ja, då blir socialdemokratin en rörelse som säger allt det gamla men inte har mycket att säga till om de