SLUTREPLIK DN Debatt 26/10. Sverige behöver en Europadebatt som inte bara tvingar var och en att sortera sina argument utan som också gör att vi kan vara något mer än passiva ja-sägare., skriver Gunnar Hökmark (M), Europaparlamentariker.
Vi behöver en svensk Europadebatt som handlar om det Europa vi vill ha, inte om hur svensk partipolitik transformeras in på EU-nivå. Cecilia Wikströms svar på min artikel om hur Sverige bör ta ledningen i debatten om det framtida EU – för att undvika att det handlar om institutionella förändringar – baseras på föreställningen att mer makt till Bryssel löser Europas problem. Så är det inte, de stora gemensamma utmaningar vi i dag möter är av arten att vi redan i dag kan forma den politik som behövs, om modet och viljan finns.
Därför sa jag i min artikel nej till ett antal av dessa förslag som nu är utgångspunkten för den debatt som förs med anledning av EU-kommissionens många olika förslag om unionens framtid.
I sitt svar till mig slår Wikström i sin iver att framstå som mer Europavän än andra tre knutar på sig själv.
För det första tycker Wikström inte att man ska diskutera de förslag om förändrad struktur och maktbalans som EU-kommissionen har fört fram och som kommer att diskuteras i både parlament och i Europeiska rådet.
För det andra tycker hon att det är fel att jag säga nej till dem eftersom hon tycker att man inte är riktig EU-vän då.
För det tredje säger hon ja till en lång rad av dessa förändringar – som jag säger nej till – när hon bejakar EU-skatter, Europeisk åklagare, en Europaarmé och en ordförande för kommissionen som väljs i samband med EU-valen. Trots att det sista innebär en underminering av maktbalansen till nackdel för inte minst små stater som Sverige och med det EU i sin helhet.
I sitt svar säger hon dessutom nej till lagstiftning i den sociala pelare som Liberalerna nu driver på för att få fram och som leder till lagstiftning. Sverige behöver en Europadebatt som inte bara tvingar var och en att sortera sina argument utan som också gör att vi kan vara något mer än passiva ja-sägare. Inflytande kräver att man vet vad man ska säga ja och nej till.