Under 2016 såg vi en ny världsordning träda fram. Under 2017 får vi se om det är den som kommer att dominera kommande decennier. Det är sannerligen inte givet samtidigt som det som blev tydligare under det år som varit har varit i framväxt under lång tid. Det är bara det att vi inte har velat se det och de krav som det ställer på oss själva och den fria världen.
Kinas kraftigt framväxande ekonomi är grunden för landets allt större politiska och militära anspråk. Kina har en ekonom som är fem gånger större än Rysslands, hälften av Europeiska unionens eller USA´s, eller om man så vill, en fjärdedel av världens två största ekonomier och dess viktigaste demokratier.
Arabvärldens sönderfall började inte med den arabiska våren, tvärtom var den arabiska våren en förhoppning om en annan samhällsutveckling än den vi nu ser. Den började med det kalla krigets slut och den globalisering som ledde till att gamla diktaturer uppbyggda kring kolonialismens gränser och hyllade av den europeiska vänstern förlorade sin legitimitet. När korruptionen, maktfullkomligheten och förtrycket kunde ställas mot den fria världens samhällen ville folken inte acceptera förtrycket. Och i den frihetsvåg som kom växte också de extrema grupper fram som tidigare levt i skuggorna av diktaturernas förtryck. Ibland som motståndare och ibland som maktens dolda strukturer.
Och efter det kalla krigets strukturer fanns inte längre de mönster som gav en stabilitet åt arabvärlden i övrigt och som också gav Iran, Saudiarabien och Turkiet sina roller i ett större system.
Ryssland var från 1990-talets början på väg att etablera en liberal demokrati. Men med Putin blev ordningen en annan. I all praktisk bemärkelse har Ryssland i dag blivit en despoti där friheten definieras av makten och inte av rätten. Det är Putins rike men också ett rike för kleptokrati och etnisk nationalism där det ryska står över demokrati och frihet.
Rysslands krig i Ukraina är i dag inte nytt, ej heller annekteringen av Krim. Det är i sin tur en förlängning av det krig som Ryssland inledde mot Georgien 2008, och en del av samma logik, att upprätta en hegemoni av makt och påverkan i sitt grannskap.
Det som blev tydligt under 2016 var däremot ett USA som abdikerar från sin globalt ledande roll som värn för en internationell världsordning baserad på rätt och frihetens värden. Många kan ha olika synpunkter på hur USA fullgjort denna roll men den har likväl formats i ett öppet politiskt system och med syfte att uppnå en världsordning präglad av den frihet och rätt som också är det amerikanska samhället och den fria västvärldens grund. När USA 2013 inte längre stod fast vid den röda linje man dragit mot användning av kemiska vapen i Syrien förlorade landet en styrka som man tidigare varit ensam om. Och därmed förlorade än en gång rätten mot den brutala maktutövning som sedan dess präglat Syrien, men därmed också respekten för de gränser som det internationella samfundet format. Och så kom invasionen av Ukraina, samtidigt som Putin kom att spela en större roll i Syrien.
Med en amerikansk president som säger sig beundra Putin för sitt ledarskap är det mycket som står på risk. När makt går före rätt förlorar demokrati och rättsstat liksom freden.
Och så ser vi än en gång hur samhällen formas i kraftmätningen mellan makt och rätt. Antingen är makten överordnad rätten eller så är rätten överordnad makten, så som i civiliserade samhällen och i demokratier.
Historien slutade vare sig 1991, 2004, 2008 eller 2016. Den fortsätter nu. Och nu fortsätter kraftmätningen. Europeiska unionen är en avgörande global partner för detta. Det är genom samarbete med EU som USA kan vara den internationelle ledare som dess ekonomiska och politiska makt medger. Och det förutsätter ett samarbete kring rätten, inte en förhandling om världens öde mellan den ena och den andra makten.
EU måste stå starkt i en tid då dess grundläggande värden hotas. Och det gäller Sverige. Både som medlem i EU och som nation. Ibland upplevs det som att världens och verklighetens utveckling de senaste åren betraktats som en parallell dimension, där vare sig rustningar, krig, desinformation och modern krigföring mot demokratier räknas lika lite som en samhällsutveckling i vårt eget land som inte överensstämmer med kartan.
Sverige måste bli ett land som står upp för friheten och för rätten. I vårt eget samhälle, i EU och i det internationella samfundet. Det kräver ett starkare försvar, Natomedlemskap och ekonomiska reformer men också en social politik och en kriminalpolitik som ställer krav och gör rätt.
Vi kan göra mycket av detta men framförallt kan vi vända utvecklingen så att fler gör mer. För frihet och för rätt. För människors fred och möjligheter. Det är mycket som måste göras under 2017. Ett Gott Nytt År! Det behöver vi.