Vänsterpartiet firade i helgen sina 100 år av historia. Normalt är det en historia partiet säger sig ha gjort upp med. Nu firade man den i stället. Jonas Sjöstedt visar här i en remarkabel text hur man förtränger den egna historien.
Det är på många sätt en unik historia i den ständiga hyllningen av det revolutionära och totalitära. Bildat 1917 ville man i Sverige lägga grunden för samma revolution som den ryska, som ledde till en brutal totalitär diktatur präglad av proletariatets diktatur, det vill säga centralkommittén, brutalt förtryck, massterror, miljoner och åter miljoner avrättade och åter andra miljoner i den Gulag som människor från hela Sovjetunionen förvisades till.
Den sovjetiska regimen var unik i sin brutalitet och grymhet, som ett IS i kommunismens namn, och den hyllades decennium efter decennium av den svenska 100-årsjubilaren. Vänsterpartiet inordnade sig till och med i den kommunistiska internationalen Komintern styrd från Moskva och hyllade på högtidsdagarna allt från den sovjetiska diktaturen till den polska, den tjeckoslovakiska, den östtyska och den nordkoreanska. Fanns det någon diktatur som i socialismens namn avrättade, torterade och förtryckte samtidigt som man i brutala former genomförde planhushållning sjöng de svenska kommunisterna diktaturens lov.
I Sverige ville man införa planekonomi, liksom i dag, och i Sverige lovade man liksom i planekonomierna att allt skulle vara gratis, och i Sverige ville man nedrusta försvaret eftersom man inte såg något hot från Öst. Bara befrielse.
Det finns inte något internationellt avtal för fri handel eller för värnet av mänskliga fri- och rättigheter som de svenska kommunisterna var inte var emot. De var emot Nordiska rådet, de var emot att vi gick med i FN, de var emot medlemskapet i Europarådet, de var emot medlemskapet i OECD, i EFTA, i världshandelsorganisationen GATT (i dag WTO) och de var ständigt emot medlemskap i EU, som de är i dag.
Det är denna historia av planekonomins populistiska löften och hyllningar till den fattigdom och det förtryck som följde som Vänsterpartiet firar. De har inte bara sina rötter i en demokratiföraktande kommunism. De sitter fast i en föreställningsvärld som gör dem blinda för demokratins och frihetens skiljelinjer mot det totalitära. Därför kan de i dag vare sig hantera att förhålla sig till Kuba eller Venezuela utan att det blir fel. Det är därför de stöder varje rörelse som lovar att underminera rättsstat och marknadsekonomi.
När regeringsunderlaget firar 100 år av skam och förakt för demokrati borde Löfven fundera. Än mer borde han fundera över det faktum att Vänsterpartiets förakt mot företagande och hat mot vinst nu har omvandlat den rödgröna regeringen till en kamporganisation mot företagande i välfärden liksom mot den välfärd som människor själva har valt. Det är helt i linje med Vänsterpartiets 100 års historia, men det borde inte vara en svensk regerings linje. Socialdemokraterna har låtit ett ytterlighetspartis dogmatik och ansvarslöshet påverka sin egen politik. Som om de hade låtit Sverigedemokraterna påverka invandringspolitiken. Och det är ju tyvärr så att man använde sig av Sverigedemokraternas främlingshat för att försvåra för utländska löntagare att få arbeta i Sverige.
När Vänsterpartiet firar 100 år kan man fira att man vunnit över socialdemokraterna i den fråga som en gång skilde partierna åt. Istället för att pragmatiskt se fritt företagande som en tillgång för välfärd och vinst som en drivkraft för förändring och förbättring har socialdemokraterna nu accepterat Vänsterpartiets syn på företag och föreställningen att vinst är stöld när det gäller välfärd. Löfven borde fundera på om han värnar demokratin om han regerar med dem som firar 100 år av diktaturkramande.