Blogg

Wikileaks hjälper dem som vi inte bör dela hemligheterna med

Kategorier: Blogg
Taggar:

Oron kring Spanien och Portugal fortsätter, liksom för Italien. Det kommer nu an på dessa länders regeringar att återvinna förtroendet för sin budgetpolitik. Det gäller både underskott men lika mycket förmågan till tillväxt. De som av så kallade sociala skäl har motarbetat förändringar som ökar konkurrenskraften har ett stort ansvar i dessa länder och i EU i dessa dagar.

Min dag har handlat har börjat med diskussion om EU och finansmarknaderna i allmänhet och Solvency II lagstiftningen i synnerhet. Därefter en eftermiddag där jag lett mötet med den gemensamma parlamentarikerkommittéen för Kroatien och EU som följer förhandlingarna om medlemskap. Det är fascinerande hur perspektivet om medlemskap har förändrat ett helt land från att ha varit ett krigförande land, med alla de skuggor som kriget gav in i samhället, till ett land som nu befäster sin ställning som rättstat. Det finns mer att göra och jag påpekade att de problem som vi reser gör vi inte för att skapa hinder utan för att röja undan dem. På middagen i kväll kommer det bli mer diskussion kring dessa och andra frågor.

För någon tid sedan skrev jag om att Wikileaks inte är något särskilt föredöme. Tvärtom är problemet att man avslöjar det som på goda grunder är hemligt för att de som det hemlighålls för inte ska känna till det. Och det är inte bara legitimt utan också nödvändigt. Det är alla dessa krafter som Wikileaks i praktiken arbetar för, dem som vi inte vill ska känna till det som vi anser bör vara hemligt. Det som på goda moraliska grunder hålls hemligt.

Det svenska försvarets planering hålls hemlig. Frågan om var stats- och regeringsledning befinner sig under olika typer av krislägen är hemliga. Vår förmåga att skydda oss mot terrorism är hemlig. Stora delar av kampen mot den internationella brottsligheten är hemlig. Insatser för att på olika sätt internationellt agera för att Iran inte ska fullfölja sin kärnvapenutbyggnad hålls självfallet till stor del hemliga. Vår bedömning av rysk förmåga att militärt agera mot Nordkalotten eller mot de baltiska länderna hålls hemlig liksom hur vi arbetar med att samla in uppgifter och kunskap om omvärlden. Regeringschefers samtal med varandra är dem emellan, inte minst om diskussionen rör angelägenheter som handlar om någon annan. Sekretessen är en förutsättning för en lång rad oundgängliga samtal, Det finns inget omoraliskt i det hemliga, men det omoraliska är att systematiskt avslöja för dem som minst bör veta hur vi skyddar det fria samhället.

Och på samma sätt är intern kommunikation inom ett lands administration och utrikesförvaltning hemlig, om svenska ambassader inte kan rapportera hem sina bedömningar och analyser utan att de avslöjas blir det svårare att rapportera, förstå och förhandla. Föreställningen om att det är moraliskt hjältemod att avslöja hemligheter bygger på föreställningen att hemligheter per definition är omoraliska. I långa loppet hjälper man med det förhållningssättet bara de mest råa krafterna som alltid är beredda att sätta till våld och hat.

Det är en helt annan sak att vissa saker ibland hemlighålls av fel skäl. För att lura dem som man säger sig hemligstämpla för, eller för att fly undan ansvar för ogärningar. Men det är ju inte syftet med att hemligstämpla, det är missbruket man i så fall bör komma åt. Wikileaks ägnar sig definitionsmässigt åt det motsatta, inte åt att avslöja missbruket utan bruket. Det drabbar värnet av det öppna samhället och gynnar bara de mest brutala, som vill veta för att skada, så split och bli varnade.

Bloggar: Rolf Eriksson, Mårtensson, Böhlmark.

20 Responses to Wikileaks hjälper dem som vi inte bör dela hemligheterna med

  1. Jag says:

    Mycket ryggradslos hallning som far mig att undra vad du sjalv doljer, Hokmark. Sjalvklart ar det viktigt att makthavare granskas och det ar skamligt att svenska folkvalda inte stodjer det liksom det ar skamligt att sverige skammer ut sig i varlden genom att hjalpa till i hetsjakten mot Assagne inte minst genom att legitimera uppenbart fejkade anklagelser.

    Jag skams over svenska politikers flathet och att den aterigen visar sig. Senast gjordes det pa -40 talet, men for en annan ledherre. Nar man tror att vi arbetar for att tvatta den skitiga byken, sa visar det sig att kommande genarationer fortsatt far skammas i generationer, men denna gangen for nya uppvisningar i ynklighet, godtrogenhet och underdanighet infor storspelarna.

    Det oroar mig som svensk hur folkvalda politiker inte bara stodjer, men faktiskt driver pa overvakningen av sina valjare, samtidigt som man bekampar granskningen av makthavarna.

    Du kanns definitivt inte som min representant i EU.

    Det finns ett satt for svenska politiker att aterupratta fortroendet och det ar att infora en maxgrans for riksdagstjanst. Men med tanke pa dagens karriarsinriktade politiker, kanns en sadan onskan nastan lojlig att framfora…

    Lika hopplos kanns foljande uppmaning: kom ihag vilka du jobbar for!

  2. Daniel says:

    Intressanta synpunkter. Men är det så lätt att avgöra vad som bör vara hemligt i alla fall?

    Med tanke på den sedan länge pågående reduceringen av medborgarnas möjlighet till privatliv (IPRED, FRA mm), både nationellt och på EU-nivå som drivs av bland annat ditt parti känns det som om det finns en annan relevanta fråga här.

    Vem har rätt att bestämma vad som är hemligt och vad som inte är det?
    Att staten har rätt att hemlighålla saker är väl okontroversiellt (även om det alltid kan diskuteras vad som ska vara hemligt eller ej), men vilka rättigheter till ett privatliv har medborgarna?

  3. frekar06 says:

    Det är beklagligt att du inte gillar den öppenhet som Wikileaks nu bidrar med. Wikileaks är en organisation som verkar för demokrati och för att göra världen bättre. Stater, säkerhetstjänster, diplomater och banker ska inte vara undantagna från kritisk granskning. Nu har vi äntligen en organisation som ger oss medborgare en möjlighet att få reda på vad som pågår i det tysta bakom lyckta dörrar. Själv ser jag Wikileaks som en av dom viktigaste demokrati aktörerna på mycket länge. Den kritik som kommer mot Wikileaks framstår nu ungefär som att staterna ska övervaka medborgarna, men medborgarna ska minsann inte ha insyn i staternas verksamhet. Nu får stater runt om i världen känna på sin egen medicin och de får nog finna sig i att bli granskande och få sina dokument släppta av Wikileaks. Nu lever vi äntligen upp till det som Thomas Jeffersson sade en gång i tiden i form av: “People should not fear their government. The government should fear the people.” Det är så det ska vara!!!

    /Frekar06

  4. Sture says:

    Att någon utomstående organisation godtyckligt ska kunna gå in och lägga in veto mot vissa länders hemligheter är förstås inte öppenhet. Varför är det bara västerländska demokratiers hemliga dokument som hela världen behöver se?

    Råder det inte större brist på öppenhet i Kina, Kuba eller Ryssland? Och om avslöjandet av demokratiers hemligheter förlänger livslängden av slutna diktaturer som Nordkorea, är det fortfarande positivt?

    Det är märkligt vad många som inte tänker längre än näsan räcker. Jag gissar dock att de som jublar högst över detta är just de allra mest slutna diktaturerna samt deras sympatisörer i väst. Och dessa ska man ju ändå inte ta på allvar.

  5. E-mannen says:

    “Tvärtom är problemet att man avslöjar det som på goda grunder är hemligt för att de som det hemlighålls för inte ska känna till det. Och det är inte bara legitimt utan också nödvändigt.”

    Ojojoj vad FRA-debatten går igen här men nu är rollerna omvända. Karma kallas det va? 😉

  6. gud says:

    Här kommer du inte in Hökmark, din bombliberale smygfascist.

  7. Det beklagliga är att det finns de som inte förstår att de aldrig har någon etisk, moralisk eller juridisk rätt att läsa eller få kännedom om andra sekretessbelagda handlingar än de handlingar deras eget arbete med sådana handlingar ger dem rätt till.

    Skrämmande okunskap som visar hur flumskolan gett många offer som inte borde fått Godkänt ens med de äldre betygskriterierna för godkänt i ämnet samhällskunskap.

  8. P says:

    Det är en skrämmande inställning du visar upp här, Gunnar.
    “det omoraliska är att systematiskt avslöja för dem som minst bör veta hur vi skyddar det fria samhället.”

    När politikerna inte ens avslöjar för sina egna befolkningar hur “det fria samhället” skyddas, behövs wikileaks. Går det ens att kalla att samhälle fritt när själva rättsapparaten blir mer och mer hemlig och insynsskyddad? Hemliga lagar och hemliga polismetoder hör hemma i en diktatur, inte i en demokrati.

  9. Ola says:

    Sture skrev: “Varför är det bara västerländska demokratiers hemliga dokument som hela världen behöver se?”

    Nej, vem har sagt det?

  10. John says:

    Har du inte rent mjöl i påsen, Gunnar?

  11. SR says:

    Wikileaks hjälper de som blivit förda bakom ljuset av politiker. Skriv några rader om det också, Gunnar. Jag tror inte du inser vilken potential det finns för politiker som faktiskt ser det positiva med det Wikileaks gör och lär någonting av det istället för att enbart se det eventuellt negativa.

  12. SR says:

    Ett citat från en kommentar på Commondreams.org:

    “Elderlady November 29th, 2010 8:20 am
    What I’ve read, so far, is pretty embarrassing to the United States. But….. that’s about all.

    Our Government keeps telling us….. if we “have done nothing wrong” we should not fear having to (a) be patted down and scanned at airports…(b) letting them read our e-mail (c) having them know what library books we read……

    The list is endless….

    Well…. if our Government “has done nothing wrong”…. they should have nothing to fear from Wikileaks.

    Läs gärna artikeln i anslutning till denna kommentar på http://www.commondreams.org/view/2010/11/29

  13. Webster says:

    För varje sak som på goda grunder är hemlig (låt oss säga våra planer för det svenska försvaret) har vi minst fem saker som hemligstämplas för att de hotar någons prestige (låt oss säga tsunamibanden). Så länge våra ledare inte har ryggrad nog att stå för sina misstag behövs en tredje part som visar vad som verkligen hänt. Förr var detta den vanliga pressens roll, men den har under senare decennier dompterats till en högst tandlös underhållningsmaskin som bara skriver om dokusåpor och kvasicelebriteter.
    Den som tar sig makt tar sig också ansvar. Den som har ansvar får finna sig i att granskas. Om detta är obekvämt är det makthavarens rätt att avsäga sig uppdraget och lämna över det till någon som faktiskt förstår vad demokrati innebär.

  14. Pingback: Not with a bang but a whimper | Anna Troberg

  15. Jesper says:

    Inger E Johansson skriver här ovanför om hur beklagligt det är att vissa inte förstår att de inte har rätt att titta på material de inte har rätt till. Jag tänkte genast på FRA och datalagringsdirektivet , och hur det är exempel på hur vissa bereder sig tillgång till material de inte har varken laglig eller moralisk rätt till. Men det var inte det du menade, va, Inger?

  16. Jonas says:

    Absolut!

    Oljeskandalen i Peru som Wikileaks avslöjade skulle aldrig ha kommit ut. Usch och fy att folk får reda på korruption.

    Bankskandalen Island som Wikileaks publicerade var hemsk att den kom ut! Bättre om toppcheferna hade hunnit gömma pengarna i utlandet innan de blev av med dem.

    Morden i Elfenbenskusten var det jättedumt av Wikileaks att publicera. Vad spelar det för roll med några afrikaner mer eller mindre?

    Väl rutet Gunnar Hökmark!

  17. Pingback: Vardagsfilosofi om rätt och fel « Under den lugna korkeken

  18. Pingback: Gunnar Hökmark » Arkiv » Debatten om Wikileaks

  19. Många av inläggen kring Wikileaks är intressanta eftersom de tar fasta på vad som avslöjas och kommer fram i ljuset. Det finns en viktig del i vår kontroll av makthavare som handlar om detta. Därför har vi i Sverige offentlighetsprincipen och därutöver, i anslutning till det, meddelarskyddet som ju är ett skydd för whistleblowers. Den som avslöjar ett missbruk av makt eller motsvarande bidrar självfallet till att makthavare tvingas ta ansvar. Men, det innebär inte att allt som är hemligt är maktmissbruk eller att det faktum att vad stater säger till varandra ska vara öppen information, framförallt inte om vi vill att stater ska kommunicera med varandra utöver det som sägs i den offentliga debatten. Att avslöja det som är hemligt är ett ansvarstagande som ställer stora krav på enskilda människor och motivet för att göra det bör då bygga inte på att hemlighet blir till offentlighet och att det som sådant är spännande utan att det faktiskt avslöjar ett missförhållande. Wikileaks fungerar på det omvända sättet, att det blir ett självändamål att avslöja hemligheten bara för att den är hemlig och döljer något, inte för att den är osakligt grundad eller döljer ett missbruk av makt.

    Det intressanta är att många av dem som nu attackerar mig, en del i tonfall och ordval som ger en bild av dem själva, menar att jag måste ha något att dölja eftersom jag menar att stater faktiskt bör ha hemligheter just för att kunna värna det öppna samhället. Det är precis dem som menar att vi ska öka övervakningen av enskilda brukar hävda. Har man inget att dölja har man inget att frukta. Förutom att stater som sagt har något att dölja på goda moraliska grunder är det ett argument som banar väg för alla sorters integritetsintrång. Jag tror inte att det var det man menade. Men det är intressant att det bara är den egna integriteten som anses vara något värd. Inte vår gemensamma gentemot omvärlden.

  20. John says:

    Gunnar Hökmark visar att han inte förstår skillnaden mellan stater och individer. Förtroendeingivande.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *