I dag börjar KU sina utfrågningar med förhör av Margot Wallström. En av dem handlar om formerna för det brutna avtalet med Saudiarabien som ledde till att Margot Wallström inte fick hålla ett planerat tal inför Arabförbundets möte i Kairo. Det berodde, sa Wallström, på grund av hennes uttalanden och kritik mot Saudiarabien.
I verkligheten var det regeringens brutna avtal med Saudiarabien som var skälet.
Det aldrig hållna talet i sig, som finns att läsa på utrikesdepartementet sida, var i själva verket ett kampanjtal inför valet till Säkerhetsrådet, präglat av tystnad och välvillighet inför de regimer som systematiskt förtrycker mänskliga fri- och rättigheter och i synnerhet kvinnor.
I stället för att kritisera regimer ansvariga för brutalt förtyck framställde hon Arabförbundets medlemmar som kompanjoner och partners för ett öppnare samhälle, för kvinnors rätt och för mänskliga fri- och rättigheter.
Problemet är att hennes åhörare till större delen själva är det öppna samhällets fiender. Hennes tal var utformat för att vinna röster, inte för att vinna yttrandefrihet och rösträtt åt förtryckta folk.
Nu har det hänt. Sverige tiger när fundamentala värden vänds upp och ner. När FN:s kvinnokommission i sin session i New York den 14 till 24 mars ska peka ut ett land som förtrycker kvinnors rättigheter väljer man inte Saudiarabien, den palestinska myndigheten, Hamas styre, Egypten, Iran, Jemen, Sudan, Jordanien, Marocko eller för den delen Indien, Kina eller något av alla världens tragiska diktaturer som förtrycker sina medborgare i allmänhet och kvinnor ännu mer.
Man väljer i stället att brännmärka Israel. Skälet är att alla de förtryckande länderna kan enas om att kritisera ett land som man hatar bland annat för sin öppenhet och kvinnors lika rättigheter, samtidigt som europeiska demokratier valde att tiga inför detta hyckleri.
Man förtränger allt det förtryck och all den brutalitet som drabbar kvinnor i land efter land, men fördömer ett land som tillhör de mest emanciperade och moderna när det gäller mäns och kvinnors rättigheter.
Det är rent sovjetiskt språkbruk, som skulle kunna få Orwell att framstå som en som underskattade hur propaganda kan utformas.
Man kan ha olika synpunkter på att Västbanken är ockuperad, men i grunden beror det på en aldrig avslutad fredsprocess. Det förtryck som kvinnor möter där, liksom än mer under Hamas styre i Gaza, beror på gammal hederskultur, fördomar och inslag av sharialagstiftning som begränsar kvinnors rätt. Den rätt som kvinnor har i Israel, oavsett etnicitet eller religion, saknar de på Västbanken på grund av korruption, maktmissbruk och hederskultur.
Israel är det enda landet i sin region, och i världen ledande, som respekterar kvinnors rättigheter som lika med mäns. De kan liksom män välja fritt, väljas fritt och välja yrken. Arabiska kvinnor i Israel har samma rättigheter men är i arabvärlden ensamma om dem. Stridspiloter, premiärministrar, utrikesministrar, företagsledare, löntagare, parlamentsledamöter med mera.
Sverige var inte med vid mötet i Geneve, men andra EU-länder var där men valde i omröstningen att avstå från att rösta och bidrog därmed till ett hån mot kvinnors rättigheter och lika rätt, till att sant blev lögn och lögn sanning.
Wallström har valt tystnadens väg. Det är en skam att ett land som hävdar sig stå för feministisk utrikespolitik står tyst i Europa och gentemot FN när kvinnors rätt blir till lögn och hyckleri.
Ska man värna kvinnors rättigheter i en värld präglad av förtryck ska man inte tiga med förtryckarna och låta FN devalvera sitt värde.
Margot Wallström har på goda grunder fått kritik för vad hon har sagt men hennes tystnad, när det verkligen gäller, inför hyckleriet och förtrycket av kvinnors rättigheter är värre.
En plats i säkerhetsrådet borde inte vara viktigare än sanning och rätt om frihet och demokrati.
Gunnar Hökmark
Europaparlamentariker Moderaterna