För att kunna stå emot den ryska aggressionspolitiken och ett Ryssland som söker splittra och försvaga måste EU klargöra att Europas länder står enade. Det betyder också att EU måste bryta upp från en underskotts- och utgiftspolitik som underminerar Europas sociala och ekonomiska stabilitet. En väg dit är att ansluta sig till det transatlantiska frihandelsavtalet, skriver Gunnar Hökmark (M).
Det är stora utmaningar Europeiska Unionen står inför. En större mängd människor på flykt än sedan Andra världskriget. Sönderfallet söder om Medelhavet med en terror som även drabbar Europa. En skör ekonomisk återhämtning som öppnar för främlingsfientlighet, extremism och fientlighet mot Europagemenskapen som sådan. Grekland i kaos med en Putinvänlig regering. Och den avgörande utmaningen mot den fredstanke som är grunden för EU, nämligen Ryssland som för krig, som hotar och vill splittra Europa.
Efter Sovjetunionens fall, demokratins triumf och Europas återförenande trodde många att den eviga freden var här samtidigt som marknadsekonomis seger med automatik skulle leda till ökat välstånd. Det ledde till försummade reformer, en försummad utveckling av den inre marknaden samt passivitet i stället för en politisk förnyelse av Europa.
Kanske allra allvarligast och mest avgörande förlorade vi handlingskraft när det gäller utvidgningen av EU. Samtidigt som Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Slovenien efter decennielånga förhandlingar hade uppnått reformer för demokrati, rättsstat och marknadsekonomi och medlemskap i Europeiska unionen 2004 sa Europa genom tveksamhet, feghet och inskränkthet nej till det nya Ukraina som vuxit fram efter den orangea revolutionen och som ville ta samma steg som grannlandet Polen gjort.
Fältet öppet
Därmed lämnades fältet öppet för de krafter som ville rulla tillbaka historien. I Ukraina de som ville behålla det gamla, som hellre såg obskyr maktkoncentration än ett öppet samhälle. I Ryssland Vladimir Putin som stärkte sitt grepp om landet för att i nästa steg söka rulla fram en ny tids kontroll över sina grannar. Vi kunde alla se det komma.
I dag kan ingen blunda för ett Ryssland som rustar och som bedriver krig i Ukraina, som tagit över Vitryssland vad gäller politisk och ekonomisk makt, som tvingar Armenien och Azerbajdzjan att vända bort från europeiskt samarbete och fri handel och som efter kriget 2008 fortsätter att ockupera delar av Georgien och underminera dess självständighet. Den nya aggressionspolitiken hotar det europeiska samhällets mest grundläggande förutsättningar till säkerhet och välstånd.
Den bedrivs genom en strategisk energipolitik som monopoliserar och korrumperar, som försvagar länders oberoende genom politiskt kontrollerade affärsinvesteringar, politiska hot blandade med ekonomiska belöningar eller bestraffningar till länder i Centraleuropa och på Balkan. Hot mot de baltiska länderna om att elimineras som fria stater, hot om risken för kärnvapen mot Danmark och Norge, aggressiva intrång i svenska vatten, varningar till Finland och provokativt agerande i hela Östersjöområdet.
Enighet mot Ryssland
Dagens ryska agenda riktar sig mot den grundläggande idé om ett öppet, fredligt och fritt Europa som Europeiska Unionen formats utifrån. Utan EU och utan utvidgningarna på 2000-talet hade Europa varit mer utsatt, mer hotat och mer delat.
EU måste klargöra att Europas länder står enat mot ett Ryssland som söker splittra och försvaga. Sanktionerna mot Ryssland ska inte hävas förrän man erkänner internationell lag och rätt som grund för framtida samarbete. Det finns för Sverige ingen viktigare utrikespolitisk uppgift än att bidra till att hålla samman unionen för att uppnå denna klarhet.
Vi måste skapa en gemensam energimarknad som skapar försörjningstrygghet där både vindkraft och flytande naturgas minskar beroendet till Ryssland. Den europeiska konkurrenslagstiftningen och kraven på transparens bör gälla ryska företag liksom alla andra. På den gemensamma energimarknaden finns inget överskott på el, bara överskott på koldioxidutsläpp. Sverige bör inte avveckla kärnkraft vars produktion kan bidra till att stärka energiunionen.
Sverige bör gå i täten för att EU ger Ukraina rätt och möjlighet att som europeisk demokrati få medlemskap i EU förutsatt man lever upp till de krav som gäller för alla. Det samma gäller i ett större perspektiv länder som Vitryssland, Moldavien, Georgien, Azerbajdzjan och Armenien. Deras utveckling som demokratier hotar ingen.
Återta initiativet
EU måste återta politiskt initiativ och ekonomiskt ledarskap genom att bryta upp från en underskotts- och utgiftspolitik som underminerar Europas sociala och ekonomiska stabilitet. Arbetslöshet och social oro som driver främlingsfientlighet och motsättningar kan bara bekämpas genom tillväxtskapande reformer, inte genom spenderpolitik eller genom nya positioneringar.
Sverige måste inom EU agera för ett transatlantiskt frihandelsavtal som knyter världens två viktigaste demokratier och de ledande kunskapsekonomierna närmare varandra. På samma sätt som Atlantpakten efter andra världskriget skapade en inneslutning av sovjetiska hot mot Västeuropa kan frihandel i dag mellan EU och USA skapa en ny förändrad global ekonomisk ordning präglad av transparens, konkurrens, fri handel och höga standard som motverkar rysk påverkanspolitik. Europeiska Unionen och USA har tillsammans en BNP som motsvarar 35 biljoner dollar, att jämföra med Kinas 9 biljoner dollar och Rysslands 2 biljoner dollar. Vi har en långt större kraft för fred än vad Ryssland har för krig.
En stark och dynamisk marknadsekonomi, öppen gentemot omvärlden och integrerad i en transatlantisk ekonomi kan ge EU ett ledarskap och en kraft att stå emot och övervinna rysk påtryckningspolitik samtidigt som vi kan motverka främlingsfientlighet, splittring och social oro. Då kommer vi också kunna vara en enad aktör för en human flyktingpolitik.
Gunnar Hökmark (M)
delegationsledare för moderaterna i Europaparlamentet