Det är något oberäkneligt över rysk politik. Inte ens de länder som skulle kunna vara Rysslands vänner kan man vara vän med. När Ryssland nu stryper gasen till Vitryssland är det ett utslag av att energiproduktionen och handeln med andra länder är underställda utrikespolitiken Putinregimen.
Men det är också ett utslag av hur energi, näringsliv och politik har flutit samman i det ryska samhället under korruption och ett privat ägande som flyter samman med den absoluta politiska makten. Då blir utrikespolitiken ett uttryck för personliga maktintressen snarare än ryska intressen.
När jag under dagen har fört samtal kring Ryssland och Europa i detta och andra perspektiv, som till exempel EU´s Östra partnerskap, blir den slående observationen att Ryssland är ett land som inte vill se vänner men som ser hot i andra länders samarbete och närvaro. Det leder till en destruktiv utrikespolitik som mer handlar om att hota och motarbeta än att uppnå viktiga gemensamma intressen. Personliga maktintressen delar nämligen inte mer övergripande intressen med andra länder.
Därför skiljer sig dagens Ryssland från i stort sett alla andra aktörer i att man inte ser några gemensamma nämnare och intressen med andra, bara utrymme för maktspel mot andra. Det är det dåliga ryktet den ryska regimen slår vakt om, inte det goda. Så har framgångarna präglats av just detta. Maktspelet mot Ukraina om Sevastopol. Påtryckningarna mot diktaturen Vitryssland. Kriget och hotet mot Georgien. Men man vinner inga vänner och är heller inte mån om att göra det.
Det finns en fara i hur en sådan regim som bara ser hot och motståndare i sin omgivning kan komma att agera. Inte som i gamla tiders kalla krig. Men som i den tid vi nu lever i.
Gazprom styrs av Putin och det är just Putinismen som är problemet.
Ryssland har nog världens största naturrikedomar och möjligheter, men kommunismen förstörde det mesta av detta. Instämmer att Putin inte är en del av lösningen längre, han är problemet. Har haft förmånen att vara i St.Petersburg flera gånger i samband med sport/idrott.
Jag blir aldrig klok på Ryssarna, dom har ett gott hjärta, men tänker så annorlunda och så bakvänt i många fall. Hierarkierna firar triumfer och de starka bryr sig inte det minsta om de svagare på de sätt som vi gör i Europa. Arrogans och översitteri är ju alltid resultatet av kommunism, tvärt emot vad kommunismen sägs verka för. Ryssland förbryllar ständigt.
Ryssland har sedan Putin kom till makten snarast fört en Fransk politik. Jag tänker då på De Gaulles klassiska uttalande: ”Frankrike har inga vänner, bara intressen”. Ryssland och Kina gör nu allt för att köpa in sig i Afghanska tillgångar. Jag är rädd att det inte direkt kommer att minska korruptionen i landet.
Harvest,
Jag är beredd att hålla med!
Vad Ryssland visar här är att de hanterar gasfrågan högst affärsmässigt.
Det spelar ingen roll om det är vänner eller fiender som inte vill betala, gasnotan skall betalas annars får det konsekvenser.
På vilket sätt är detta oberäkneligt Gunnar?
Ryssland gör sig ovän med avskummet Lukasjenko för att man vill ha betalt för levererade varor. Inga konstigheter. Om jag vore ryss skulle jag inte heller vilja ha vitryska piroger som betalning.
Visst, Ryssland har inga vänner bara intressen, i likhet med de Gaulles citat om Frankrikes utrikespolitik, men oberäkneligt är väl knappast ordet. Det är tvärtom tryggt förutsägbart. Precis som man vill ha det i internationella relationer.
Till sist, vänner stjäl inte från varandra.