En ny vecka efter ett svårt besked för Europa. Svårt eftersom det är ett bakslag för att Europa ska kunna stå starkt och fokuserat på de utmaningar som vi nu står inför, oavsett EU eller ej, svårt också eftersom det hanteringen av situationen och kommande förhandlingar kommer att avgöra relationen med Storbritannien, och dess folk, för decennier framåt.
Den hyperaktivistiska linje som Europaparlamentets talman Martin Schultz har intagit, med stöd av en majoritet av gruppledarna, skapar mer skada än nytta. Det är inte EU, eller det så kallade Bryssel, som nu ska kräva vad som ska ske i Storbritannien. Formellt sett, och i en formell process är det viktigt att hålla på det formella, har det avhållits en rådgivande folkomröstning i Storbritannien. Det är nu upp till de beslutsfattande institutionerna i Storbritannien att avgöra hur och under vilka former man vill gå vidare. Och det verkar inte helt lätt.
De finansiella marknaderna är utsatt för en svår press. Det är rimligt att pundet återhämtar sig något efter torsdagens chock men bekymret för stabiliteten i det finansiella systemet i Storbritannien och i övriga EU kvarstår. På Stockholmsbörsen kommer det att märkas, inte minst eftersom svenskt näringsliv har ett stort beroende till den brittiska ekonomin. Osäkerheten om framtida ekonomiska, finansiella och politiska relationer kommer finnas under lång tid och de kommer inte bli bättre än de har varit, om man ska sammanfatta det enkelt.
I Storbritannien är det närmast ett kaos. Cameron utnyttjade inte den möjlighet som han hade kunnat ha att utlösa den så kallade artikel 50 och anmäla till de övriga EU-staterna att Storbritannien vill utträda. Den frågan överlåter han åt sin efterträdare. Lämna-sidan hade gärna överlåtit det till honom, därav att ett antal parlamentsledamöter från Lämna-sidan med krokodilltårar uppmanade honom att sitta kvar efter folkomröstningen oavsett hur den utföll. Det var mycket ”gånge denna kalk från mig” över det.
Och nu ser vi hur Labor faller sönder. Conservatives har i praktiken ingen partiledare. Skottland vill inte lämna EU och vill folkomrösta samtidigt som den frågan också väcks i Nordirland. Och de finansiella marknaderna är som sagt i ett fall. Det är klart att Lämna sidan helst inte behövde ta ansvar för det man åstadkommit. De vill helst skylla på Bryssel.
Därför finns det alla skäl att låta Storbritannien avgöra hur man nu ska gå vidare. De som har erkänt att man lovade det som man inte kunde lova måste nu möta väljarna med sitt ansvar. Det gäller Boris Johnson som lovade mer pengar till sjukvård och ingen invandring och som nu har sagt hur fel det var. Och det gäller de andra.
Att lämna har för Nej-sidan varit en lösning på det mesta som vi i vår tid är oroade över. Nu visar det sig att lämna de gemensamma besluten innebär att andra fattar dem och att man inte vinner suveränitet, att man står handfallen inför det som är de stora utmaningarna och att ekonomin drabbas. Det bör Lämna sidan inte få skylla på Bryssel utan ta ansvar för själva.
EU måste nu samla sig till de beslut som måste fattas kring våra svåra utmaningar. Flyktingfrågorna, ekonomin, Ryssland, terrorismen och samtidigt hantera den brittiska processen, när en brittisk regering har samlat sig till att veta vad man vill.
Det vi inte ska göra är att i olika grupper fragmentera EU, så som de sex grundarländerna gjorde i helgen. Det är tid för sammanhållning, inte gängbildning.
Under dagarna möts nu utrikesministrarna först i dag, därefter statsministrarna i morgon. I parlamentet har vi en extrasession i morgon med interna möten i kväll. Det finns anledning att i alla dessa sammanhang agera för stabilitet och lugn. Viktiga saker står på spel som inte lämpar sig för hyperaktivitet. För övrigt är det värt att notera att Sveriges utrikesminister under det senaste året har lyckats bortprioritera denna den viktigaste utrikespolitiska frågan för Sveriges del i ivern att vinna röster i Mikronesien och arabvärlden. Det kan vara läge för regeringen att nu prioritera Europa.