Margret Thatcher kommer bli hågkommen för att hon – i strid med media, fackföreningspampar och politiskt etablissemang – moderniserade ett nergånget Storbritannien. Hon gjorde upp med de särintressen som gjorde att den gamla imperiemakten fick stå med mössan i hand hos IMF, och förvandlade dåtidens Grekland till en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier.
Hon tog strid med dem som trodde att välfärd och jobb skapades genom politiska beslut och mot dem som trodde att freden vanns bara demokratierna la ner sina vapen.
Den stora lärdomen från hennes gärning är att media och kravmaskiner sällan demonstrerar mot dem som leder vägen utför men alltid mot dem som vill vända utvecklingen, göra det svåra men nödvändiga och som bryter ny mark.
Det tillhör en av politikens paradoxer att de politiker som låter allt gå som opinionen vill sällan blir populära eller hågkomna. Det är snarare de kriser som deras populism ledde till som historien minns. De som bryter mot populismen och bryter ny väg blir sällan älskade av media men oftast populära och ihågkomna av historien.
För att tala i termer av den kris vi nu upplever: det är få som kommer ihåg de beslut som ledde Grekland till krisens Aten, det finns inga hjältar längs den vägen som vi kommer att minnas och inga som grekerna kommer att ära för att pensioner, bidrag och subventioner höjdes.
Det är däremot många som kommer att minnas Margret Thatcher för att hon vände Storbritannien från sin väg mot Aten. Och det är många som kommer att minnas henne för att den brittiska fackföreningsrörelsen inte längre kunde styra över landet och dess ekonomi.
Med tanke på det breda motståndet mot hennes styre är det viktigt att vi kommer ihåg att Thatcher fick det brittiska folkets förtroende att leda landet i tre val i rad. Därmed förvandlade hon inte bara Storbritannien utan även det socialdemokratiska partiet i grunden. När hon senare fick frågan om vilken hennes största bedrift var svarade Thatcher: Tony Blair. Labour var tvungen att acceptera den modernitet som Thatcher fört landet in i.
Många kommer också att hedra henne för att hon tog strid mot den ensidiga fredsrörelse som ville nedrusta demokratierna i Europa för att blidka rustningens och diktaturens Sovjetunionen. Hon bidrog till järnridåns fall och det nya fria Europa som vi idag upplever. Inte för att hon sjöng med utan för att hon sjöng emot och stod upp för de värden demokrati och frihet förutsätter måste försvaras i handling och inte bara i ord.
Många har idag glömt bort att det var militärdiktaturens Argentina som anföll de brittiska Falklandsöarna, inte tvärt om. Thatcher klargjorde att militär aggression från en förtryckarregim aldrig kan accepteras. Kanske viktigast är dock att hon var med och la grunden för den marknadsekonomiska revolution som gett världen och fattiga länder en från historien unik seger över fattigdom och stagnation.
Genom handling gav hon idéer styrka och genomslagskraft som gjort vår värld bättre. Hon blev inte populär för att hon gjorde sig populär utan för att hon gjorde det populära. Vände ett land. Besegrade kommunismen. Gjorde frihetens ideal starkare. Sådana små saker som historien kommer ihåg till skillnad från alla dem som flöt med i gamla föreställningar och medias krav.
En stor politiker, en modig människa och en statsman har gått ur tiden.
Men det hon uppnådde finns kvar.
GUNNAR HÖKMARK