Förra veckan blev det till slut en överenskommelse i Europeiska rådet om en långtidsbudget för EU. Det var bra i sig men inriktningen blev förvånansvärt bra. Anslagen till forskning ökar med 40 % samtidigt som jordbruks- och regionalpolitik bantas. Det är tvärtom mot vad några ledarsidor hävdat i sin kritik mot överenskommelsen. Den samlade utgiftsnivån blir däremot något lägre vilket är ett uttryck för en hårdare prioritering. Och det leder till en lägre svensk medlemsavgift.
Både Marita Ulvskog och Magdalena Andersson har varit nästan parodiskt kritiska. De har på fullt allvar kritiserat regeringen för att den sänkta medlemsavgiften är lägre på grund av fel skäl. Dagens hållning ska ses mot att socialdemokraterna i Europaparlamentet istället har drivit en ökad budget som hade gett den svenska statsbudgeten sin enskilt största utgiftsökning. Deras budgetpolitiske talesman Göran Färm har anklagat Europas regeringar för snålhet och för att strypa tillväxt genom att inte öka på budgeten.
Och i december kritiserade man våldsamt regeringen för att budgetförhandlingarna då, om en mycket större budget med högre avgift för Sverige, bröt samman, med inriktningen att det var just den svenska regeringens fel att det inte blev någon överenskommelse. En överenskommelse då hade lett till mindre prioriteringar, ökade utgifter och en större svensk medlemsavgift.
Och det är många som fortfarande vill se en kraftigt ökad EU-budget, med bland annat en ny EU-skatt som finansiell källa. Risken för att det blir ett nej till överenskommelsen i Europaparlamentet är betydande. Därför är det noterbart att socialdemokraterna, både Marita Ulvskog och Göran Färm liksom Magdalena Andersson efter fredagens kritik inte har sagt något om de kommer att rösta för överenskommelsen. Dessa talföra politiker har blivit lika tysta som sin partiledare. Men det är ett rimligt krav att de ger besked och gör det möjligt med en debatt om hur de ska rösta.
Morgondagen blir för min del en dag för kontakter och samtal i Stockholm. Och det blir en hel del arbete med mitt uppdrag kring bankkrislagstiftningen.
Senare bär det av till Georgien och Tbilisi där jag som ordförande för den politiska kommittén i Euronest Parliamentary Assembly ska sammanträda med parlamentariker från de olika partnerskapsländerna Ukraina, Moldavien, Azerbadjan, Armenien och Georgien.
Tyvärr har vi de senaste månaderna sett ett förfall i den georgiska politiken som bryter mot den fredliga maktöverlåtelse som följde av valen i höstas. Regeringspartierna använder rättsväsendet till att trakassera och hota den nyblivna oppositionen samtidigt som man i förra veckan hindrade den folkvalda presidenten att hålla det årliga talet till parlamentet. Banden till Ryssland och de putintrogna kretsarna stärks och demokratin förlorar.
Det blir för min del samtal både med president Shakasvili, vars politiska parti har förlorat regeringsmakten, och med den nya regeringschefen Ivanishvili, förutom en lång rad andra kontakter och möten. Demokratin står inför stora utmaningar, i detta land liksom bland dessa länder i östra Europa. Och där har EU en uppgift som sträcker sig bortom den ekonomiska krishantering som i dag dominerar politikens agenda.